Idag är sista dagen för en kär kollega innan han slutar efter en mindre livstids tjänstgöring här på kontoret. Vi blev ombedda att säga något fint till honom under dagens fika, och jag valde att skriva en liten dikt. =)
Midvinternattens köld är hård,
skärmen den gnistra och glimma.
Alla andra sova i egen gård
djupt under midnattstimma.
Fingrar på tangentbordet knappa,
Här finns ingen tid att slappa.
Snön lyser vit på taken.
Endast Thomas är vaken.
Går till balkongen och tar en cigarett,
sedan åter att programmera.
Nej detta var ju inte lätt,
Han plägar att kommentera.
Thomas lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra datorns ström.
Skärmens sken mot skägget blänker,
Thomas grubblar och tänker.
För sin hand genom skägg och hår,
söker en lösning att finna.
Är månne denna gåta alltför svår?
Han tar sig an likt en lejoninna.
Skriver kod i en rasande fart.
En lösning det har han snart.
Lämnar så datorn och styr sin köl
bort till Möllan och dricker en öl.
Fantastiskt. Attans att jag inte har möjlighet att höra denna framföras live :-(.
SvaraRadera