Tomten är huvudsaken...

Efter ett misslyckat försök att handla julklappar igår, så tog jag nya tag idag. För att inte råka stå där om en vecka när all snö kanske smält bort och känna mig bitter för att jag inte tagit några vackra bilder, så tog jag kameran över axeln och knatade iväg in mot stan. Här är resultatet. När jag igår var ute och joggade i snön var jag ganska ensam om min aktivitet. Idag, med min kamera, var jag dock mindre ensam. Överallt såg jag människor, med kameror av alla de sorter och storlekar, som försökte fånga den perfekta vinterbilden.

Dagen i övrigt bjuder vila i tysthet framför tv-n och så småningom ett gympass. Det är trots allt lugnet före stormen. Beger mig till brodern i morgon och ska gosa och busa med brorsbarnen ett par dagar.

Mitt i all julstress känns det dock skönt att veta att även Tomten kan tappa huvudet så här års.

business is business..

Bara några timmar kvar nu. Den här ledigheten känns (som alltid..) otroligt välbehövlig och som att den kommer i sista sekund. Lämnar för ledighet med tungt hjärta och sinne efter höstens många besvikelser. Det är tydligen ok att bete sig hur som helst så länge det är business. Jag hoppas innerligt på ett bättre 2010.

kom juletid och giv mig frid...

Nedräkningen är i full gång.

sankta lucia, skänk mig en tia...

Så var det stora luciatåget över för den här gång. Har hitintills klarat av 5 småtåg och ett stort. I morgon blir det le grande finale med två julföreställningar med Tommy Juth, Lasse Berghagen och Marianne Mörck. Läs mer här.

Luciatåget i St. Johannes idag gick väldigt bra. Ingen råkade tutta eld på någon annans hår. Lucian var vacker och verkade inte få alltför mycket stearin i ögonen (även om hon nog kommer få pilla bort klumpar ur håret hela julhelgen). Till killarnas stora glädje slapp de även i år dumstrutarna på huvudet och det klingade faktiskt riktigt fint om hela kören där i kyrkan. Som vanligt var det fullkomligt igenproppat med folk på varenda bänkrad såväl som på de extra utsatta stolarna, och i kyrkans dörröppning stod en stor klunga med folk som inte ens fick komma in utan hindrades av uppsatta band. Man vet att man börjar bli kändis när det behövs "kravallstaket" för att hindra massorna från att löpa amok.

En sak jag dock inte förstår mig på är alla dessa föräldrar som inte har vett nog att antingen gå ut när ungen börjar skrika eller helt enkelt se till att stanna hemma från första början. På allra första raden satt en familj med två barn på typ 4-5 månader respektive 2 år. Hela föreställningen höll tvååringen på att prata, klappa händerna (vid helt fel tillfälle) och yttra allmänna glädjetjut. Mot slutet, under tiden prästen pratade och under våra mest stillsamma sånger, började den lilla pipa och gnälla. Men föräldrarna gör ingenting mer än att försöka trycka in nappen igen. Jag tycker att det är så gruvligt respektlöst mot oss som har lagt ner mycket tid på att öva och framföra vår konsert, samt mot alla andra som kommit för att få njuta av en stunds stillhet i adventstid. Ta ut ungen om den börjar pipa!! Punkt.

i'm beat..

Sådär ja, då var allt födelsedagsfirande över för det här året. Inledde dan starkt med att handla, städa, baka daimtårta, göra en stek med rotfrukter och fuskrödvinssås till 8 pers samt duscha innan det ringde på dörren kl 13. Något smink hanns inte med.. Sen dess har det varit fullt ös med de små brorsbarnen som levt rövare ordentligt och jag inser hur icke-barnanpassad min lägenhet är.. Jag bör nog på allvar överväga att inte skaffa barn.. är alldeles för rädd om mina saker..

Nu väntar lite välförtjänt slappande innan morgondagens alla lussetåg.

körreklam!!

Dags att lobba lite för nästa event!! På söndag är det dags för årets bästa luciatåg i St.Johanneskyrkan i Malmö. Det brukar vara riktigt uppskattat (och dessutom gratis!) så kom i tid!! =)

liten och ack så rädd...

Det börjar göra ont i bröstet igen.. Sådär så det blir svårt att andas... Den totala kollaps jag med nöd och näppe lyckades undvika i våras börjar sakta men säkert krypa sig närmre igen.. Förväntningarna på mig på jobbet är så stora, men det jag känner att jag klarar av är så litet.. Vill bara ställa mig upp och skrika NEEEEEJ och springa hem och gömma mig istället. Så kluven av att vilja så mycket, men känna att jag kan så lite..

att bara vara...

Företaget jag börjat på är stort. Väldigt stort. Så pass stort så att de till och med har två busslinjer som går inne på området och skjutsar runt folk. Blåa linjen och gula linjen. Dessa linjer kör varv efter varv dagarna i ända, den ena motsols och den andra medsols. För mig låter detta som det minst utvecklande och engagerande jobb man överhuvudtaget kan tänkas ha.

Jag åkte med den gula bussen idag, och satt och snackade lite med killen som körde. Han var så skelögd så han kunde stå mitt i veckan och se de båda söndagarna och var väldigt pratglad. Han berättade stolt över hur bra företaget är och hur cool deras tillverkningsprocess är. Han berättade att han jobbat där i 22 år och har tidigare jobbat på lite lager och sånt och bland annat kört truck i 12 år. Men det här jobbet, att köra gula bussen varv på varv motsols varenda dag, det var det absolut bästa. Han har inga ambitioner. Han vill bara vara...

södertälje vs tokyo...

The game is on!! Nu återstår att se vilken jobbresa som smäller högst.

Har vaggats på X2000 nu i en timme, men inte har jag somnat för det. Med tanke på allt nytt jag har att lära idag och de 4 timmar jag lyckades sova inatt så skulle en tupplur vara på sin plats.. Skuttade inte ur sängen med ett leende när klockan ringde vid 4.. Varför kan alla sova på tåg/flyg/buss utom jag? Dags att öva lite tror jag..

kattpiss och okynne...

Efter förra veckans (och kanske lite veckan innan det också...) träningslättja och okynnesätande så är det dags för nya tag!! Inledde starkt med tårta och en joggingrunda igår och idag bär det av till gymmet. Problemet uppstår i morgon när jag ska bege mig till metropolen Södertälje för ett par dagar och går miste om ett par dagars träning. Well well... december kanske inte är känd som månaden med minst okynne trots allt.

Är riktigt nervös inför i morgon!! Ska bli både väldigt spännande och jobbigt. Hur länge kommer det vara kul att pendla till Södertälje egentligen och har jag inte tagit  mig en hel bassäng med vatten över huvudet nu? Men mest av allt är jag nog orolig för hur jag ska lyckas komma ur sängen kl 4... eller hur jag ska ta mig till stationen innan bussarna har börjat gå..

Som om inte nytt projekt var nog så vankas det snart lucia. Jag drog med mig en kollega idag på lunchen för att inhandla den traditionella buxbomskransen inför luciatåget på fredag, men än så länge har ingen på kontoret klagat över kattpissdoften denna krans brukar sprida omkring sig... Kanske ska placera ut den på lämplig och lagom gömt ställe och se hur lång tid det dröjer innan någon börjar sniffa.

hektisk juletid... var är min julefrid!?

Vilken vecka... Efter det här vet man att man lever!! Jag har klarat av ett joggingpass, sent möte på kontoret, körrep, brödsjungning med julsånger, genrep, julkonsert, besök hemma i hässle, baka lussebullar och pepparkakor, promenad med gammal (dock inte till åldern...) vän, fylla 30, fest långt inpå småtimmarna, ytterligare körrep och 2 julkonserter, pubkväll (där dock endast mineralvatten slank ner på grund av sviterna från dagen innan), baka två tårtor, mer körrep och julkonsert, restaurangbesök samt mamma med make på tårtefterätt.

Nu äntligen börjar lugnet lägga sig hemma i lägenheten och jag ser fram mot en skön avslutning på veckan framför tv-n. För i morgon drar det igång igen... det vankas nya projekt på jobbet med resor till metropolen Södertälje, massa luciaåtaganden, släkten hem på middag, luciakonsert samt nån julshow med Lasse Berghagen av alla människor..

Men nu... tv!!