midvinternattens köld är hård...

Idag är sista dagen för en kär kollega innan han slutar efter en mindre livstids tjänstgöring här på kontoret. Vi blev ombedda att säga något fint till honom under dagens fika, och jag valde att skriva en liten dikt. =)

Midvinternattens köld är hård,
skärmen den gnistra och glimma.
Alla andra sova i egen gård
djupt under midnattstimma.
Fingrar på tangentbordet knappa,
Här finns ingen tid att slappa.
Snön lyser vit på taken.
Endast Thomas är vaken.

Går till balkongen och tar en cigarett,
sedan åter att programmera.
Nej detta var ju inte lätt,
Han plägar att kommentera.
Thomas lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra datorns ström.
Skärmens sken mot skägget blänker,
Thomas grubblar och tänker.

För sin hand genom skägg och hår,
söker en lösning att finna.
Är månne denna gåta alltför svår?
Han tar sig an likt en lejoninna.
Skriver kod i en rasande fart.
En lösning det har han snart.
Lämnar så datorn och styr sin köl
bort till Möllan och dricker en öl.

Bot och bättring!!

Ojojoj... nu har jag minsann fått mig en rejäl utskällning och tillrättavisning för den enorma bloggtorkan här på sistone. Bot och bättring!! Jaha där ser man.. då är det alltså nån som läser trots allt. =)

En liten rapport får väl avläggas då över den sista tiden, men jag sträcker mig endast till de senaste två dagarna då dessa är det enda jag kommer ihåg.. Måndagen och tisdagen tillbringades i metropolen Södertälje!! I måndags morse skuttade jag glatt ur sängen kvart i 4 och hoppade på tråktåget i en smärre evighet. Det var dags för mitt första besök och utbildningssession hos kunden helt på egna ben. Känns konstigt att lilla lilla jag som inte kan så mycket eller har jobbat så länge ska utbilda några som är ett antal år äldre än jag med betydligt mycket mer erfarenhet än jag.. Tur man är lång så man inte känner sig liten på alla sätt. ;-)

Måndagskvällen bjöd på ett intervallpass på löpbandet och jag fick lite märkliga blickar från grabbarna på gymmet när jag drev upp till 14,5km/h och dundrade på med en smidighet lik en elefants. Jag väljer att tro att de var mycket imponerade. Efter några frustande sit-ups och armhävningar (på knäna så klart...) på golvet drog jag mig upp till hotellrummet och tog en välbehövd dusch för att därefter sjunka ner i sängen framför Outsiders (hur kan en typ 20-åring fortfarande leka med dockor och inbilla sig att det är normalt?), Biggest Loser och CSI med en härligt mustig räksallad från Statoil samt lite bröd med en halv tub mjukost. Coolt det där förresten med hur man känner sig hemma direkt man kommer in på hotellrummet och sprider ut kläder, träningskläder och diverse laddningskablar över hela rummet. Hur som haver, under veckans CSI-avsnitt kunde jag knappt bärga mig innan det skulle ta slut så att jag äntligen skulle få sova..

Även tisdagen bjöd på ultralång tågresa och utbildningssession men i omvänd ordning från måndagen innan jag äntligen var hemma och låg utslagen i soffan. Dessa avvikande rutiner har gjort mig helt förvirrad vilken dag det är. Nånstans har jag inbillat mig att det är forsdag och att jag är ledig i morgon, för att sen bli besviken och inse att det bara är onsdag... för att sen glömma körpärmen eftersom jag fortfarande varit övertygad om att det är forsdag.. och därefter dyka upp på jobbet helt hundra på att det är måndag eftersom jag ju inte varit här i veckan. Jag börjar så sakteliga komma till insikt att det är onsdag.. men jag måste påminna mig ibland...

Sådär ja! Världens längsta och mest intetsägande inlägg för att överkompensera. Håll till godo!! =)

dagens goda gärning...

Jag är inte någon blodgivare. Egentligen borde man ju vara det, men anledningen att jag låter bli är att jag är så otroligt svårstucken. Jag har fått utstå intensiv stasning med både blodtrycksmanschett och band, värmande riskuddar, felstick och grävande och alltid en ingående undersökning av båda mina armar samt en gång till och med en kanyl i handen då de till slut gav upp. Men för en tid sen blev jag utplockad att vara kontrollgrupp för en undersökning av MS och allt jag skulle behöva göra var att fylla i en undersökning och lämna ett par små rör blod. Det här kändes som något jag kunde klara av och därmed få mitt dåliga samvete över att inte vara blodgivare stillat. En stor eloge till sköterskan idag som prickade ett välfyllt blodkärl på första försöket!! Kan inte minnas när det hände senast..

Biggest Gainer...

Biggest Loser igår visade sig vara helt missförstått... Från min sida i alla fall.. Det visade sig att jag var den enda som helt missförstått reglerna och trodde att det handlade om störst går först. Jag blev därmed veckans Biggest Gainer. Skit å mög å päregröd.. För att råda bot på detta avslutade jag gårdagen med en rejäl portion ribs på Jensen's bøfhus. Detta visade sig självklart vara en mycket dålig idé (trots att jag avslutade kvällen med en rask promenad), men nu är det nya tag den här veckan. Nästa vecka ska jag baske mig vinna!!

dagens I-landsproblem..

Jag måste ha världens minsta öron! Det finns ingen öronpropp eller öronsnäcka som är ens i närheten av att passa in i mina små söta öron. Att föra ett samtal med någon via headset är spännande, man vet aldrig när de kommer braka i golvet.

över 1000 igen...

Jag måste säga att det börjar se bra ut på träningsfronten. Summa träningsminuter senaste månaden, och betänk då att träningen under julen var obefintlig. Av ren respekt har jag suddat mina vänners namn. ;-)

rapport från en fredagsledig...

För det kommande halvårets lediga fredagar har jag ju minst sagt storslagna planer om att genomföra diverse mer eller mindre livsavgörande projekt. Jag har funderat lite kring huruvida första fredagen skulle få vara en njuta-av-lediga-fredagar-och-göra-ingenting, eller om det var bättre att gå ut hårt direkt från början. Jag verkar ha hamnat på nån gyllene medelväg.

Det hela inleddes med en sovmorgon som var lite längre än planerat.. vilket i sin tur ledde till en avblåst morgonlöptrunda. Här började min oro stiga att dagen helt och hållet skulle gå i lättjans tecken, men det ordnade upp sig så småningom. Det fick bli en promenad före frukost istället och därefter intogs med stor aptit en rejäl brakfrukost. Därefter var det dags att invänta ett par gubbar som skulle installera ny tv-box (som jag inte ens är intresserad av.. men man är ju så illa tvungen i hyreshus ibland) och under tiden började jag fundera på förbättringar av ett excelark jag håller reda på min jobbtid i.

Framåt 14-tiden var det dags att börja tvätta. Det blir en hel del tvätt i träningsperioder så maskinen gick varm. En sen lunch och förberedelse av matlåda hanns också med mellan turerna ner till tvättstugan. Likaså påbörjades ett av projekten som nu har strukits från listan: Sortera de senaste två årens viktiga papper och sätta in de i pärmar. Dessutom sorterades en del förlegade papper bort för att göra rum i pärmarna vilket skapade en ansenlig hög på golvet. Finns kanske inte någon större anledning att ha kvar diverse kontoutdrag och liknande från -93..

Jag påbörjade även ett annat litet projekt som innebär att sortera och kopiera alla bilder jag har på brodern, svägerskan och brorsbarnen då jag är lite mer nitisk fotograf än de är. Kom inte speciellt långt, men det är tanken som räknas.

Vid 20 påbörjades kampen för att få mig att gå till gymmet. Det var en hård kamp då jag måste medge att jag var väldigt sugen på att istället springa iväg och köpa en rejäl påse godis och läsk och bänka mig framför tv-n, men Biggest Loser-vinsten hägrar och framåt kvart över 21 trädde jag glad i hågen in på gymmet för ett 1,5 timmars ben- och löpbandspass. De där utfallen känns förvånansvärt mycket lättare nu än första gången jag gjorde dem då jag fullkomligt höll på att avlida..

Så.. nu sitter jag då här och det enda som återstår av dagen är en dusch, en bit mat och lite horisontalläge på soffan.

orkidéer måste vara världens tråkigaste blommor...

Orkidéer är tråkiga blommor. Jag har tre stycken inklämda i ett litet hörn bakom en gardin. De blommar nästan aldrig. Just därför har de blivit förpassade till det lilla hörnet. En till två gånger om året är det eventuellt en av dem som bestämmer sig för att börja blomma och en vacker dag när man ska vattna möts man då av dessa skönheter.

tvättstugemagi...

Det pratas ju så mycket om att strumpor alltid försvinner i tvätten. För en del personer tydligen så illa att de till och med misstänker att tvättmaskinen äter upp och livnär sig på strumpor. Detta har jag aldrig förstått. Jag har aldrig (och jag menar verkligen aldrig) blivit av med en strumpa i tvätten. Det fåtal tillfällen jag till min stora förvåning trott att jag blivit det har jag sedan hittat strumpan bakom tvättkorgen eller bakom hälarna på mig då jag tappat den på golvet. Idag anser jag därför att det inträffat ett mirakel i tvättstugan. När jag skulle hänga upp min tvätt hittade jag inte mindre än två extra strumpor!! Två strumpor jag aldrig har sett förut och som med största sannolikhet tillhör en man. Kanske har jag funnit förklaringen på varför alla blir av med strumpor i tvättstugan? Jag kan ju bara tacka min lyckliga stjärna att de hamnade med den mörka tvätten och inte med den ljusa.. =)

fredagar är såååå ute...

.. torsdagar är inne. Efter en tids grubblande insåg jag till slut att fria fredagar kanske kan bli räddningen på alla världsproblem. Dvs mina världsproblem. Nu ska det skrivas listor över projekt som ska göras. Allt ifrån att kolla genom alla filmer jag har inspelat på digitalboxen, till att träna och göra storkok, över till garderobsstädning och lite andra små projekt som ska kickas igång. Härligt! Känns bra att äntligen ha fattat ett beslut.

80/90 och -15...

Måndag igen och på plats vid skrivbordet efter en härlig och rolig helg med goda vänner. Kan informera att 15 minusgrader svider rätt bra i kinderna. Timmarna vi tillbringade på stan spenderades med att kuta mellan affärerna snabbt som attan för att sedan svettas i de tjocka kläderna inne i affärerna. Har under helgen även avnjutit många goda måltider och efterätter samt däremellan proppat mig full med godis för att vara så ur form som möjligt inför starten av Biggest Loser idag. ;-)

Nu återstår bara att fatta ett jobbeslut. Det har gått ut ett erbjudande (och önskan om att vi ska) att gå ner till 80% av arbetstiden till 90% lön. Lediga fredagar fram till och med siste juni. Låter inte det lockande så säg? Tänk, de där helgerna då man ibland får en extradag ledigt på grund av någon helgdag då man varje gång säger att "3-dagars helg skulle man alltid haft", kan nu bli verklighet VARJE helg. Det innebär ju dock ett rätt stort penningunderskott varje månad.. Är det värt det priset för ett par extra dagar på soffan? Tål att tänkas på.

the game is on!!!

Reglerna är satta. Nu ska det tävlas!! Jag och tjejerna på jobbet (dvs de två som jobbar här förutom jag..) inleder året starkt med Biggest Loser. Helt plötsligt kliar det rejält att få åka direkt och träna!! Fast å andra sidan.. första invägning är på måndag morgon, så en rejäl svullarhelg är nog på sin plats!! Därtill extremt salt mat och mycket vatten för att binda upp lite extra vikt. Men sen ska det tränas!!! Är grymt taggad nu! =)

flexibility is the new black...

Min resa till Södertälje är inställd.. Eller uppskjuten snarare. Jag skulle dit måndag-tisdag för första gången på egna ben och köra lite training med några anställda hos kunden. Men som vanlig gäller det att kunna vara flexibel och kunna ha många bollar i luften. Så igår var det bara till att boka om hotell och tågresor och skjuta upp ångesten ytterligare en vecka. Kanske inget jag sörjer så jättemycket egentligen, men planen den här gången var ju att jag skulle åka bil från Borås till Södertälje med en god vän jag inte träffar så ofta. Få snacka rejält med skit och uppdatera livet. Men men.. vi får prata desto fortare i helgen istället och så får jag lite tid att läsa en god bok på tåget på väg hem från Borås. =)

måndag hela veckan...

Vilken märklig vecka det här blev.. Det där med en dags ledigt mitt i veckan ledde onekligen till stor förvirring. Igår var jag helt övertygad om att det var söndag, och idag när jag kom till jobbet var jag helt inställd på att skicka iväg veckans tidrapport som vi ska göra varje måndagsmorgon. Men till min stora glädje och förvåning är det ju torsdag och snart helg igen!! =D

De där julkilona har satt sprätt på aktiviteten! Den här veckan har jag verkligen kommit igång att träna igen. Även om jag ju måste erkänna att jag slopade träningen i tisdags då jag blev spontaninbjuden på riktigt lyxig kvällsmat hos en god vän. Blev dessutom erbjuden jobb som barnflicka hos densamma. Borde kanske nappa på det! =) Igår vankades det en joggingrunda i snön på förmiddagen (ja.. kl 15 är faktiskt förmiddag när man är ledig..) och sen ett rejält pass på gymmet. Avslutade med en halvtimme på spinningcykeln och har grymt ont i rumpknölarna idag...

Den här helgen bjuder en resa till Borås för lite kul med mina fina vänner, och kanske också en del shopping. Ett par nya joggingskor står högst upp på inköpslistan just nu, men än så länge lär det väl bara vara rea och jag vill ha ett par färska skor! De har ju trots allt ett bäst-före-datum.

gäspmaraton..

Att jobba idag är som att vandra genom sirapsdoppade, vältuggade tuggummin... Sömnrubbningarna efter julen gör mig helt snurrig av trötthet och min koncentration är på allt annat än vad det borde vara, då mestadels vad som försiggår på fejjan och funbeat. Såna här dagar vill man ha någon enkel repetitiv uppgift som bara ska göras, inte ett nytt projekt man ska sätta sig in i där allting man tar i strular. Framförallt då de som kan hjälpa en är antingen på semester eller föräldraledighet.

En vitaminkick och en skopa motivation hade suttit som en smäck.

Verkar dock inte vara bara jag som känner mig lite ur fas. Högljudda gäspningar har avlöst varandra hela dan från kontorets alla hörn. I övrigt är här tyst som i graven..

vardagslunken...

Väl tillbaka på jobbet igen så känns det som vanligt som att man aldrig varit borta. Lite mindre folk än vanligt då en del försvunnit på riktigt, och en del bara inte kommit tillbaka från semestern. Annars intet nytt under solen. Eller ja... lysrörslamporna.

Har börjat försöka sätta mig in i det nya projektet. Kommer resa till Södertälje för första gången ensam på måndag och skräcken och paniken börjar göra sig påmind. Jag har ett par stora skor att fylla och känner det för ovanlighets skull som att jag har väldigt små fötter. Inte lätt att gå in som expert och utbilda andra när man inte kan ett dyft om lösningen. Specifikationer i all ära.. men jösses vad de är tråkiga att läsa.. Dags att ge sig på den berömda tjuren med de sura äpplena.

fetare än julegrisen...

Nu får jag verkligen tokpanik över min vikt!!! På 2 ynka små veckor har jag gått upp drygt 3,5 kilo. 3,5 kilo!!!! Och inte verkar uppgången ha några planer på att vända heller. Det är nästan allt det jag kämpat riktigt hårt för att gå ner i 4 månader.

Har sån lust att bara lägga mig ner och ge upp... Det är ingen idé att försöka längre.. jag fixar det uppenbarligen inte.. Jag är så arg på mig själv!! Hur kunde jag göra så? Jag hatar verkligen den kropp jag ser i spegeln.. men verkar helt oförmögen att göra något åt det.. Var det verkligen värt alla de där kolorna?!

sömnlös på IKEA...

Inte helt oväntat så kan jag inte sova.. Jag är så fantastiskt bra på att vända på dygnet. Mina planer är alltid (som vanligt) otroligt ambitiösa och jag ska så klart gå upp tidigt varje morgon och gå en lång promenad innan frukost. Men det tar sällan mer än ett par dagar innan jag vänder uppochner på allt och aldrig kryper i säng före 2 eller ur säng före 11. Och så klart ingår också den traditionella 2-timmars tuppluren på soffan framåt eftermiddagen.

Har hur som helst varit på IKEA idag!!! Som jag längtat!! Den där butiken har någon märklig makt över mig där helt plötsligt allt verkar som en bra idé. Trots att jag vet att köksskåpen bågnar av all last och dörren till klädkammaren knappt går att stänga, så samlar jag på mig än det ena än det andra i den där stora gula påsen. Den stora gula påsen byts inom kort ut mot en kundvagn som fortsätter att fyllas. Fattar inte hur det kan bli så dyrt.. allt är ju så billigt!!!

Nä.. nu är det väl dags för ett nytt tappert sömnförsök...

ett steg fram.. två steg tillbaka...

Oj vad två veckor går fort.. På måndag är det dags för jobb igen. Det kommer verkligen att eka mellan väggarna på kontoret. 5 pers uppsagda och 2 på pappaledighet. Det lär ju märkas att vi blivit färre.

Jag är lite kluven inför att börja jobba igen.. Å ena sidan vill jag bara få vara ledig.. inte gå dit igen. Men å andra sidan vet jag att jag behöver rutiner för att få något gjort. Och enligt mitt midjemått har det varit en alldeles för god jul. Jag är rätt besviken på mig själv att jag jobbat så hårt så länge, och sen sabbar jag allt för några veckors frosseri. En ful vana som är så svår att bryta. Nu går jag omkring och dagdrömmer om godis hela dagarna och gymmet känns inte så lockande. Kommer krävas mycket beslutsamhet och slit för att kunna komma tillbaka dit jag var. Men det ska gå!! Banne mig, det ska gå!!!

grått nytt hår!!!

Julen är över.. Ett nytt år har börjat. 2009's sista skälvande timmar tillbringades hemma hos mig efter tre dagars intensivt städande. Om de bara visste... =) Jag hade verkligen en jättetrevlig kväll, och jag blir så glad inombords, trots mitt annars så dystra och buttra jag, att jag har så otroligt fina vänner!!

Jag är inte den som brukar avge några klassiska nyårslöften, de är ju ändå av tradition till för att brytas, så reflekterar jag ändå väldigt mycket över livet och året som gått. Och ja.. jag måste väl erkänna att det blivit en liten lista inför 2010 med saker jag ska ta tag i.. (hmm... det kanske trots allt är det som klassas som nyårslöften... doh..).. Men jag tänker välja att se denna lista som livsmål inför 2010!!

Jag har alltid fascinerats av människor som har mål och faktiskt skriver ner dem. Som kanske till och med funderar på en väg för att uppnå sina mål, kanske även ett antal delmål. Eftersom jag aldrig vet vad jag vill i livet, i alla fall inte vad gäller större saker än att tappa ett par-tio kilo och vad jag ska äta till lunch, hade det kanske inte varit en alltför dum idé att sätta sig och verkligen fundera på det en stund. Dock har jag bestämt att den 1/1 aldrig inkluderas i någon form av större plan- och målfunderingar. Med tanke på den odör som just nu sprider sig i min lägenhet tror jag att ett första litet uppvärmningsmål får vara att bära ut soporna med hummerskalen från igår... Ett delmål för detta får vara att ta en dusch så att jag vågar visa mig utanför dörren.

Fast ja, min vana trogen efter ett rejält partaj kröp jag ju i säng utan att tvätta bort allt smink. Då vaknar man fin och fräsch och nysminkad!! Eller vad säger ni? Syns ju knappt någon skillnad på före och efter. Kanske säkrast att duscha innan grannarna ser mig trots allt... =)