Tomten är huvudsaken...

Efter ett misslyckat försök att handla julklappar igår, så tog jag nya tag idag. För att inte råka stå där om en vecka när all snö kanske smält bort och känna mig bitter för att jag inte tagit några vackra bilder, så tog jag kameran över axeln och knatade iväg in mot stan. Här är resultatet. När jag igår var ute och joggade i snön var jag ganska ensam om min aktivitet. Idag, med min kamera, var jag dock mindre ensam. Överallt såg jag människor, med kameror av alla de sorter och storlekar, som försökte fånga den perfekta vinterbilden.

Dagen i övrigt bjuder vila i tysthet framför tv-n och så småningom ett gympass. Det är trots allt lugnet före stormen. Beger mig till brodern i morgon och ska gosa och busa med brorsbarnen ett par dagar.

Mitt i all julstress känns det dock skönt att veta att även Tomten kan tappa huvudet så här års.

business is business..

Bara några timmar kvar nu. Den här ledigheten känns (som alltid..) otroligt välbehövlig och som att den kommer i sista sekund. Lämnar för ledighet med tungt hjärta och sinne efter höstens många besvikelser. Det är tydligen ok att bete sig hur som helst så länge det är business. Jag hoppas innerligt på ett bättre 2010.

kom juletid och giv mig frid...

Nedräkningen är i full gång.

sankta lucia, skänk mig en tia...

Så var det stora luciatåget över för den här gång. Har hitintills klarat av 5 småtåg och ett stort. I morgon blir det le grande finale med två julföreställningar med Tommy Juth, Lasse Berghagen och Marianne Mörck. Läs mer här.

Luciatåget i St. Johannes idag gick väldigt bra. Ingen råkade tutta eld på någon annans hår. Lucian var vacker och verkade inte få alltför mycket stearin i ögonen (även om hon nog kommer få pilla bort klumpar ur håret hela julhelgen). Till killarnas stora glädje slapp de även i år dumstrutarna på huvudet och det klingade faktiskt riktigt fint om hela kören där i kyrkan. Som vanligt var det fullkomligt igenproppat med folk på varenda bänkrad såväl som på de extra utsatta stolarna, och i kyrkans dörröppning stod en stor klunga med folk som inte ens fick komma in utan hindrades av uppsatta band. Man vet att man börjar bli kändis när det behövs "kravallstaket" för att hindra massorna från att löpa amok.

En sak jag dock inte förstår mig på är alla dessa föräldrar som inte har vett nog att antingen gå ut när ungen börjar skrika eller helt enkelt se till att stanna hemma från första början. På allra första raden satt en familj med två barn på typ 4-5 månader respektive 2 år. Hela föreställningen höll tvååringen på att prata, klappa händerna (vid helt fel tillfälle) och yttra allmänna glädjetjut. Mot slutet, under tiden prästen pratade och under våra mest stillsamma sånger, började den lilla pipa och gnälla. Men föräldrarna gör ingenting mer än att försöka trycka in nappen igen. Jag tycker att det är så gruvligt respektlöst mot oss som har lagt ner mycket tid på att öva och framföra vår konsert, samt mot alla andra som kommit för att få njuta av en stunds stillhet i adventstid. Ta ut ungen om den börjar pipa!! Punkt.

i'm beat..

Sådär ja, då var allt födelsedagsfirande över för det här året. Inledde dan starkt med att handla, städa, baka daimtårta, göra en stek med rotfrukter och fuskrödvinssås till 8 pers samt duscha innan det ringde på dörren kl 13. Något smink hanns inte med.. Sen dess har det varit fullt ös med de små brorsbarnen som levt rövare ordentligt och jag inser hur icke-barnanpassad min lägenhet är.. Jag bör nog på allvar överväga att inte skaffa barn.. är alldeles för rädd om mina saker..

Nu väntar lite välförtjänt slappande innan morgondagens alla lussetåg.

körreklam!!

Dags att lobba lite för nästa event!! På söndag är det dags för årets bästa luciatåg i St.Johanneskyrkan i Malmö. Det brukar vara riktigt uppskattat (och dessutom gratis!) så kom i tid!! =)

liten och ack så rädd...

Det börjar göra ont i bröstet igen.. Sådär så det blir svårt att andas... Den totala kollaps jag med nöd och näppe lyckades undvika i våras börjar sakta men säkert krypa sig närmre igen.. Förväntningarna på mig på jobbet är så stora, men det jag känner att jag klarar av är så litet.. Vill bara ställa mig upp och skrika NEEEEEJ och springa hem och gömma mig istället. Så kluven av att vilja så mycket, men känna att jag kan så lite..

att bara vara...

Företaget jag börjat på är stort. Väldigt stort. Så pass stort så att de till och med har två busslinjer som går inne på området och skjutsar runt folk. Blåa linjen och gula linjen. Dessa linjer kör varv efter varv dagarna i ända, den ena motsols och den andra medsols. För mig låter detta som det minst utvecklande och engagerande jobb man överhuvudtaget kan tänkas ha.

Jag åkte med den gula bussen idag, och satt och snackade lite med killen som körde. Han var så skelögd så han kunde stå mitt i veckan och se de båda söndagarna och var väldigt pratglad. Han berättade stolt över hur bra företaget är och hur cool deras tillverkningsprocess är. Han berättade att han jobbat där i 22 år och har tidigare jobbat på lite lager och sånt och bland annat kört truck i 12 år. Men det här jobbet, att köra gula bussen varv på varv motsols varenda dag, det var det absolut bästa. Han har inga ambitioner. Han vill bara vara...

södertälje vs tokyo...

The game is on!! Nu återstår att se vilken jobbresa som smäller högst.

Har vaggats på X2000 nu i en timme, men inte har jag somnat för det. Med tanke på allt nytt jag har att lära idag och de 4 timmar jag lyckades sova inatt så skulle en tupplur vara på sin plats.. Skuttade inte ur sängen med ett leende när klockan ringde vid 4.. Varför kan alla sova på tåg/flyg/buss utom jag? Dags att öva lite tror jag..

kattpiss och okynne...

Efter förra veckans (och kanske lite veckan innan det också...) träningslättja och okynnesätande så är det dags för nya tag!! Inledde starkt med tårta och en joggingrunda igår och idag bär det av till gymmet. Problemet uppstår i morgon när jag ska bege mig till metropolen Södertälje för ett par dagar och går miste om ett par dagars träning. Well well... december kanske inte är känd som månaden med minst okynne trots allt.

Är riktigt nervös inför i morgon!! Ska bli både väldigt spännande och jobbigt. Hur länge kommer det vara kul att pendla till Södertälje egentligen och har jag inte tagit  mig en hel bassäng med vatten över huvudet nu? Men mest av allt är jag nog orolig för hur jag ska lyckas komma ur sängen kl 4... eller hur jag ska ta mig till stationen innan bussarna har börjat gå..

Som om inte nytt projekt var nog så vankas det snart lucia. Jag drog med mig en kollega idag på lunchen för att inhandla den traditionella buxbomskransen inför luciatåget på fredag, men än så länge har ingen på kontoret klagat över kattpissdoften denna krans brukar sprida omkring sig... Kanske ska placera ut den på lämplig och lagom gömt ställe och se hur lång tid det dröjer innan någon börjar sniffa.

hektisk juletid... var är min julefrid!?

Vilken vecka... Efter det här vet man att man lever!! Jag har klarat av ett joggingpass, sent möte på kontoret, körrep, brödsjungning med julsånger, genrep, julkonsert, besök hemma i hässle, baka lussebullar och pepparkakor, promenad med gammal (dock inte till åldern...) vän, fylla 30, fest långt inpå småtimmarna, ytterligare körrep och 2 julkonserter, pubkväll (där dock endast mineralvatten slank ner på grund av sviterna från dagen innan), baka två tårtor, mer körrep och julkonsert, restaurangbesök samt mamma med make på tårtefterätt.

Nu äntligen börjar lugnet lägga sig hemma i lägenheten och jag ser fram mot en skön avslutning på veckan framför tv-n. För i morgon drar det igång igen... det vankas nya projekt på jobbet med resor till metropolen Södertälje, massa luciaåtaganden, släkten hem på middag, luciakonsert samt nån julshow med Lasse Berghagen av alla människor..

Men nu... tv!!

and the award for most pathetic person goes to...

..me!!

Nu är det bevisat. Jag är verkligen världens mest patetiska människa. När alla andra har tillbringat helgen med nära och kära och fyllt fönsterna med julstjärnor och magarna med nybakade lussekatter, så har jag fortsatt jobba på min relation till min digitalbox. Jag har tränat och tittat på tv. Hela helgen. Punkt. Och så undrar jag varför jag aldrig träffar någon... Dessutom, för någon som tränar så pass mycket som jag gör är det riktigt patetiskt hur man kan vara så klen och oformlig. Ytterligare en mindre lukrativ egenskap.

Tack och lov att det är måndag i morgon så man får träffa lite folk igen... Hmm.. hur patetiskt var inte det...

mer info!

Lite mer info om konserten finns här.

snuvad på advent...

En återkommande sjungning för kören är Malmö stads hallaballo på Gustav Adolfs torg den förste advent. Tillsammans med ett överreklamerat brassband sjunger vi lite julsånger samt en pinsam nyskriven julsång för Malmö stad som sitter kvar i huvudet fram till påsk ungefär. Inte en sjungning vi sätter högst på vår meritlista, men definitivt ett trevligt bidrag till körens kassa.

I år blev vi snuvade på vår adventssjungning!! En gymnasiekör (som jag inte tänker göra reklam för här...) har för andra gången dragit oss vid näsan och stulit en för oss viktig sjungning mitt framför våra ögon. I fjol stal de en tv-inspelning av Lucia inför vilken vi hade låtit sy upp nya fantastiskt fina lusselinnen. Jag har aldrig hört den här kören själv, men har hört från många människor som är kunniga i musik att de inte är något att hänga i julgranen.. Så hur kan då denna mediokra pubertetskör stjäla så mycket från oss, som är så fantastiskt duktiga? Ja, har man en mamma som sitter som eventansvarig på kommunen så kan tydligen allting gå vägen!! Men nej då.. jag är inge bitter.

Jag tycker nu att vi alla gör gemensam sak i att bojkotta Malmö stads baluns på söndag!! Istället tycker jag att ni ska gå och köpa biljetter till vår julkonsert nästa helg, den 5-6 december. Mycket julstämning utlovas!!

välkommen till världen!!

Bananbarn på jobbet.

i hate mondays...

Måndag igen.. Så kallt och mörkt ute och så varmt och gott under täcket... Jag vill verkligen inte gå upp. Vill bara få sova lite till.. 15 minuter till. 10. 5 då? Så snart man väl sparkat igång veckan rusar den iväg och så är det snart helg igen. Men gud vad jag hatar måndagar...

nåja... vad är en bal på slottet?

Äntligen är det helg!! Den här veckan har innehållt mer spänning än vad man någonsin kan tänka sig. Mer spekulationer och betting skulle inte kunna förekomma ens på en travbana. Förhoppningsvis kan den här helgen få bli en vila från allt det tråkiga och ikväll ska jag ju gå på bal!!!

Så nu börjar istället balförberedelserna. Kl 14 dyker min kompis Emma upp för lite piffning och därefter vankas det konsert med FN-kören. Har nog aldrig gått på konsert i full balmundering tidigare. =) Fortfarande kvarstår problemet huruvida jag kan klämma mig i min balklänning från studenten eller inte. Men jag har en backup-plan om det inte går vägen. Innan 14 ska jag ha hunnit äta frukost, springa en runda, duscha, sätta upp håret och äta middag. Dags att börja nu tror jag.. =)

dagens outfit...

Knallade införbi lilla ICA-butiken på väg hem från gymmet. Det var relativt lång kö och ett par steg framför mig står en tjej, något yngre än jag. Vid flertalet tillfällen kom jag på henne med att titta väldigt konstigt på mig.. det tog inte lång tid innan jag förstod varför.

Håret uppsatt i en slarvig hästsvans. Hårband för att hålla tillbaka håret i pannan. Fullkomligt genomsvett efter det avslutande passet på trappmaskinen. Rödflammig och varm i ansiktet. Fullt sminkad, frånsett den något utsmetade eyelinern i ögonvrån. Tajt skinnjacka med scarf. Svart väska i skinnimitation över axeln med träningskläder och handväskan käckt i armvecket. Blåa slasiga träningsbyxor utan resår vid foten. Avslutningsvis ett par svarta boots med klack och en liter mjölk i högsta hugg. Klockren kombo. Hon var säkert bara avundsjuk.

jag blir galen...

Det tisslas och tasslas och spekuleras överallt... Jag orkar inte höra längre. Alla har olika teorier om allting.. Vill bara gå hem och stänga in mig och vänta tills allt är över. Jag orkar inte tänka mer på det. Det kommer bli skit oavsett vilket. Vill inte längre vara någon bricka i någon annans spel. Ge mig tillbaka kontrollen över mitt liv!! Jag blir snart galen av att inte veta...

no shit sherlock...

mardrömmar...

När man inte trodde det kunde bli värre så överaskar livet en med att det kunde det visst bli... Kan någon väcka mig ur denna mardröm?!

jagad...

Vad gör man när tankar på det förflutna jagar en och man bara inte orkar ta tag i dem.. inte orkar bearbeta dem.. av rädsla för vad man kommer dra upp ur det stora svarta hålet?

besprutad...

Sprutan är tagen. Hela proceduren var över på mindre än 10 minuter. Det var ingen kö för att komma in och väl inne satt det grupper av vitklädda människor utspridda över hela skolans matsal och vinkade hej vilt för att få nya offer.

Jag blev framvinkad av 2 unga killar som när jag närmade mig sa "Nu är du vår!!" och skrattade elakt åt nån kollega vid ett annat bord... Ökade inte direkt på den lugna och behagliga känslan i kroppen.. De förklarade att man ju kan få lite ont i armen och lite sjukdomskänsla och jag frågade om man kan träna eller om det bör undvikas. Svaret var enkelt, "Det kan du väl, men jag tror inte du kommer vilja!! Moahahaha!!!". De sa att man kan få svårt att lyfta armen.. vem ska då tvätta håret på mig??

Innan jag hann blinka var i alla fall sticket över och hade inte känts nånting. Tack och lov.. har haft ett antal mardrömsscenarion när jag har tagit blodprov. Den här gången fick jag inte ens något plåster.

Så nu återstår bara att luta sig tillbaka i TV-soffan och invänta armlårkakor och febertoppar.

världens sämsta dotter....

Min pappa och jag har inte världens bästa kontakt. Jag har inte vuxit upp med honom och då blir det väl lätt så. Tyvärr är jag extremt dålig på att höra av mig till honom, och det jag i huvudsak brukar göra är att åtminstone ringa på hans födelsedag. Den är idag. Det har jag gått och tänkt på hela dan. Så att jag verkligen inte skulle glömma det. Efter jobbet skulle det bli. På väg hem från gymmet. Men....

Hur kunde jag glömma att ringa min pappa!!? Nu är det så sent så nu kan jag inte ringa.. Jag måste vara världens sämsta dotter... Jag skickade världens mest ursäktande sms.. men vad hjälper det. Vem vill ha ett sms från sin dotter på födelsedagen..

spruthysteri..

Nu har turen kommit till mig. Även jag har fått ett "erbjudande" om vaccinering. På söndag ska det ske. Är verkligen inte alls sugen på att ligga pall flera dagar med feber och ont i armen. Inte kunna träna eller jobba. Jaja.. jag vet. De flesta får bara lite ont i armen. Men med min tur kommer jag garanterat utan minsta tvekan att bli toksjuk av vaccinet. Så, varför ska jag bli sjuk för att inte nån annan ska bli det? Ska man ta det där vaccinet eller inte? Vad tycker ni?

spridning...

Har sett två allvarliga fall av spridning idag.

Först och främst verkar det som att dokusåpan Ullared har satt igång kommersen ytterligare för GeKås. Gick förbi en kombi som var fylld till bristningsgränsen med de gula kassarna. Till och med på instrumentbrädan hade de lyckats klämma in en påse. Inte mycket plats för benen kvar där inte..

Dessutom har även Sydsvenskan fått nys om att jag har en stundande födelsedag. Fick brev idag om att jag kan lägga in foto och lite info om mig själv. Vad sägs? Ska jag slå till? My 15 minutes of fame. =)

envisheten själv...

Ibland förundras jag över vad man kan få sig till genom ren vilja. Idag var dagen då jag skulle springa en liten runda för första gången efter förkylningen. Punkt. Sen kvittar det att det blåser, regnar och är snorkallt. Sagt och gjort. Det är tragiskt vad snabbt man tappar formen, men jag hoppas att det går snabbt att hitta den igen. Den här gången tänker jag banne mig inte ge upp!! Invigde det nya understället och mössan och det funkade alldeles ypperligt. Jag springer inte fort, men jag är snygg!! ;-)

un jour miserable...

Man tycker att man borde lärt sig vissa när man uppnått den aktningsvärda åldern av 29. Men ibland överaskar man sig själv med att man tydligen inte lärt sig ett jota. Så, idag tillbringas dagen med självömkan och huvudvärk i tv-soffan med fjärrkontrollen i högsta hugg. Alla de storslagna ta-tag-i-saker-planerna jag hade för dagen har helt gått i stå och förskjutits på morgondagen istället.

Under en lång tid nu har jag ju funderat på att köpa en pulsklocka med gps. Den storslagna planen var att jag skulle uppnå lite mål med att komma i form till min födelsedag och då få unna mig denna fantastiska tingest. Men nu har jag så klart insett att jag inte kommer att ha nåt målen till min födelsedag och därmed måste jag så klart köpa den nu i alla fall. Praktiskt det där med att vara vuxen trots allt och få fatta de beslut man vill. Så snart är den min! Då ska det springas vill jag lova! =)

my precious...

åh-hej...

Nu är det dags. Första gympasset på tre veckor. Som vanligt när jag går hem emellan så fastnar jag framför tv-n en stund och ska bara titta lite... men nu ska jag banne mig gå!! Beware.. Alexandra is on the move.

det var inte jag....

jag lovar.... jag har inte gjort nåt...

vart tog tiden vägen?

Det här med tid upphör aldrig att förvåna mig. Hur tiden kan gå snabbt och långsamt på samma gång. Som de 5 långa svåra år som förlupit på nolltid sen min examen .. Eller som nu, hur det som kändes som en evighetslång helg eftersom jag fick en dag extra nu känns som att den aldrig inträffat när man suttit och knapprat på tangentbordet igen i några timmar.

Ytterligare en rolig iakttagelse jag gjort är hur olika lång tid det kan ta att ta sig från en punkt till en annan beroende på hur lång tid man har på sig. Detta inträffar oftast när man ska hinna med någon form av kollektivt fordon, typ en buss eller tåg. Ska man flyga är man ju oftast lite mer förberedd med de kopiöst långa 2 timmarna innan flighten man ska befinna sig på plats (detta kan för övrigt infinna sig under första punkten i första stycket. Tiden går ju oftast rätt fort ändå.. så länge inte flyget är timmar försenat så klart för då står tiden still.).

Säg att en sträcka tar 5 minuter att gå. Om jag kommer iväg 10 minuter innan bussen ska gå och alltså i lugn takt kan promenera till bussen så kan man ge sig katten på att det bara tog 3 minuter att komma fram. Om jag å andra sidan (vilket är det vanligast förekommande) är sent ute och kommer iväg endast de där 5 minuterna innan bussen ska gå och alltså får gå riktigt fort och med största sannolikhet också springa på mina höga smala klackar, så kan man hoppa upp och sätta sig på att det tar minst 7 minuter att komma fram och att rumpan på bussen försvinner bakom kröken lagom till min andfådda ankomst. Varför är det så?! Murphys lag?

der Geist spricht...

Konserten igår gick jättebra!!! Jag sjöng väldigt försiktigt och höll tillbaka under de långa och höga tonerna under uppsjungningen och repet före konserten. Blev lite orolig då det kändes lite instabilt, framförallt i insatserna. När sen väl konserten var igång krämade jag på och rösten höll! Inga hostattacker heller under hela konserten. Det är som ett mirakel! Det var mer eller mindre fullsatt i kyrkan och alla verkade nöjda efteråt. Roligt också att se vår dirigents belåtna min under hela konserten.

Efterföljande fest var som vanligt riktigt kul, även om jag idag känner sviterna i halsen av det högljudda pratet.. Men nu ska vi ju inte sjunga Brahms på en hel vecka då det bär av till Tyskland, så nog ska det hinna bli bra tills dess. =)

höstens vackra färger...

what a difference a day makes...

Helt otroligt vilken skillnad det gör med en extra ledig dag på helgen. Hela tiden går man och är övertygad om att det bara är en vanlig helg, och sen kommer man på att det bara är lördag och får genast en bonusdag! Så skulle jag vilja ha det jämt! Fast jag antar att effekten skulle försvinna rätt snabbt om alla helger var tredagars.. Hmm.. får hitta på nåt annat sätt..

Ikväll smäller det!! Brahms ska sjungas ut på riktigt inför (förhoppningsvis) en fullsatt kyrka. Min röst är fortfarande inte helt ok och jag hostar en del.. så jag hoppas verkligen att det kan gå bra. Det jobbiga är när det börjar klia så där hysteriskt i halsen och man liksom måste hosta och ingenting hjälper. Dessutom skulle jag nog inte rekommendera någon att ringa mig i morgon eftersom jag garanterat inte kommer få fram ett ljud i telefonen.. =)

digitalt strul...

Efter en lång tids funderande bestämde jag mig slutligen för att skaffa mig en digitalbox! Tänk så fantastiskt att kunna välja sina egna toapauser, spela in och spola förbi all onödig reklam. Så idag var den äntligen här!! Perfekt när jag har en ledig dag och kan sitta hur länge som helst och leka med min nya fina silverglänsande box! Med stor förväntan gick jag med raska steg hem från butiken med min stora låda under armen, tog den stora kniven och skar upp tejpen på lådan och öppnade upp den, flik för flik. Där låg den. Alldeles ny och fin med lite skyddsattiraljer runt omkring. Härligt!!

Jag lyfte varsamt ur boxen ur lådan och ställde ner den på bordet. Jag scannade snabbt av vilka olika sladdar och grejer som följt med och inser.. till min stora fasa... att fjärrkontrollen saknas!!! Där ligger två små batterier till fjärren... men den saknas verkligen!!! Jag började desperat leta efter luckor på boxen i vilken de kunde ha gömt den.. men icke..

Nu måste jag alltså göra alla inställningar framme på den lilla boxen.. Detta innebär bland annat att jag ska ställa in ett nätverksid. Normalt sett kan man skriva in det med hjälp av fjärren men nu måste jag stega mig fram, från 0 till 41023!!! Och den ökar inte snabbt... Jag fick kram i fingret när jag var på 1000... Till slut fick jag tejpa fast en liten kula mot knappen för att slippa hålla in den. Nu är jag på 3000... Jag har tydligen inte bara dålig datorkarma, utan dålig boxkarma också...

Ett stort tack i alla fall till snälla Emil på comhems kundtjänst! Märkligare samtal har han nog aldrig fått.. =)

det blir alltid värre framåt natten...

Ännu en natt den normalt sett inte alltför outhärdliga hostan förvandlas till nån monstruös avgrundshosta som river sönder hela innanmätet. Bihålorna, som dagtid känns under kontroll, kloggas igen till oigenkänlighet. Detta åtföljs av timmar av snurrande tills lakanet ligger som en tjock tråd i mitten av sängen och av massa studerande av takets alla små fläckar.

Lägg därtill att jag har gått från att träna 4-5 gånger i veckan, till att inte ha rört en fena på två veckor. Samt att jag hostat sönder mina stämband på så sätt att jag låter hyfsat normal när jag pratar, men så att det skär i öronen och hjärtat om jag försöker sjunga. Jag vill verkligen kunna vara med på lördag!! Please... gör mig frisk fort...

krax krax...

Sitter hemma vid köksbordet och jobbar idag också. Har haft hosta hela natten och det river bra i stämbanden. Så himla typiskt.. Jag har sett så mycket fram mot den här konserten och nu kanske jag inte kommer kunna vara med eftersom jag låter som en kråka.. =( Mycket kan i och för sig hända innan lördag, så jag ska göra mitt bästa för att vara tyst (not very likely...) och framförallt, inte sjunga. Får sitta och lyssna med på repen. Det hjälper väl i alla fall lite.. I värsta fall får jag väl vara statist på lördag. Lyckligt mimande.

hemarbete..

Sitter hemma och jobbar idag. Den där förkylningen har bitit sig fast och jag tänkte hålla mig undan från mina kollegor lite så att inte de ska bli smittade. Konstig känsla det där med att sitta hemma.. Det känns på nåt sätt som att man skolkar trots att man ju jobbar precis lika mycket som man gör på plats på kontoret. =)

Känns lite olyckligt att vara förkyld just den här veckan när vi har så mycket med kören, och framförallt.. när vi har höstkonserten. Även om jag inte har tappat rösten så låter den ju lite... tilltufsad.. och lite franskt nasal sådär. Att hålla ton verkar den inte heller så bra på utan spricker lite då och då som om jag är i värsta målbrottet.. Håller tummarna för snabb bättring. Tråkigt att missa det man jobbat hårt för hela terminen.

och nu blir det reklam…

Som den lite lätt förkylda reklamjunkie jag är blev jag igår på apoteket frestad att köpa den nya halstabletten Mucoangin. Den sägs ju vara en värktablett för halsen och jag tänkte mig att den skulle vara något i klass med Bafucin, men kanske stråt vassare. Det visade sig dock att den var mer än ett strå vassare.. en fyra fem strån skulle jag gissa. Efter att ha sugit på tabletten en stund infinner sig ungefär samma bedövade känsla i käften som efter ett tandläkarbesök. Dock lite mer lokaliserad i halsen snarare än i kinden. Så ni som längtar efter nästa tandläkarbesök kan nu få det värsta behovet stillat.

lyxfällan...

Jag har lite svårt för att förstå det här med ekonomi... Som idag till exempel. Jag skulle bara gå två ärenden, köpa nya halstabletter på apoteket och köpa ett presentkort till min svägerska.Totalt alltså inte ens 600 kr. Men så helt plötsligt utan att jag riktigt förstår hur har jag istället spenderat nånstans mellan 2-2500 kr. Lite diffus summa det där.. Men.. hur då liksom? Jag köpte ju bara halstabletter... eller? Är jag ett fall för lyxfällan?!

det ser mörkt ut på Malmös väderkarta….

Verkar bli en riktig innesittarhelg.... Bingolotto kanske?

Revisor Alexandra

Så äntligen, efter ca7-8 år, ska jag då äntligen få nytta av mina ekonomistudier. Jag har blivit tillfrågad och vald till att vara en av körens och orkesterns två revisorer. Igår fick jag en bibba papper stuckna i handen med resultat- och balansräkning och ska syna denna i fogarna ordentligt så att vår ekonomiansvarige inte har förskingrat mer än vad som kan anses acceptabelt. =)

 Bild tagen från www.attstartaeget.com.

sömnlös igen...

Det här med att inte träna verkar vara en otroligt korkad idé.. I natt sov jag knappt en blund för att jag hade så mycket spring i benen att jag inte kunde ligga still!! Jag vände och vred och snurrade hit och dit.. Till slut somnade jag nog av ren utmattning. Det faktum att jag sen körövningen igår är ännu mer Brahmshjärntvättad hjälpte inte till. Konstant är det något strof som sitter på repeat i huvudet och inte går att få tyst på eller ens skruva ner volymen...

hemmafruar i sitt esse..

Det mest underbara tv-programmet på länge har varit Svenska Hollywoodfruar. Tragiskt men sant så har ju denna serie nått sitt slut nu, men jag undrar om inte fortsättningen är snäppet bättre.

Håll till godo, part 1 and 2.

tillkorsetkrypning...

Kanske är det så.. att det är dags att krypa till korset nu. Att inse och högljutt proklamera att det var ganska korkat att springa sådär långt förra veckan utan att långsamt ha trappat upp avståndet. Det har tagit alldeles för lång tid för kroppen att återgå till normaltillstånd, och nu känns det dessutom nästan som att en förkylning är på gång. Jag har ont i halsen (mer än den där vanliga lilla rodnaden som aldrig verkar gå bort).. Känner mig dessutom sjukt trött med en tryckande huvudvärk och vaknar med känslan av att en ångvält kört över mig.

Får bli en lugn träningsvecka. Ingen konditionsträning utan bara lite lättare gym om det känns bra. Och nån promenad kanske. Till helgen bär det återigen av till brodern och svägerskan så då lär det bli slappande, godis och god mat än en gång.

en eloge till skånetrafiken!

Efter allt ris jag gett till Skånetrafiken så kanske det är på sin plats att ge lite ros också. Idag började det bli tid att ladda mitt skånekort. Eftersom jag dessutom tänkte be om en extra zon styrde jag stegen mot kundcentret på Malmö Central. Där blev jag expedierad av den trevligaste expedit jag mött på länge!! Hon var glad och trevlig och småpratade lite. Inte sådär sur och morgontrött som sån där personal tyvärr alldeles för ofta är. Så, heja Skånetrafiken!!

downer...

Det blev ingen träning idag... Jag känner mig bara så otroligt trött efter en natts obefintlig sömn och en helg med soffliggande och godisätande. Känns som ett misslyckande faktiskt. Hur kan jag ens hoppas på att se några resultat om jag gör så här?

Just idag känner jag rätt mycket lust att ge upp. Skita i allt vad träning och mat heter och bara äta och göra vad jag vill. Jag känner mig oerhört nedslagen av att jag inte SER några resultat. Visst, jag kan se på pappret att vikten minskat något lite lite och att måtten minskat infinitesimalt. Men jag ser ingen skillnad. Jag märker ingen skillnad på mina kläder. Allt jag märker är att jag sliter som ett djur utan att något händer.

Vad ska jag göra för att inte tappa motivationen?! Vad ska jag göra för att se resultat, men ändå inte behöva uppleva det som att jag försakar allt som är gott och avslappnande i livet?

vilken natt...

Har tillbringat natten hos min bror och svägerska. För enkelhets skull sov jag och svägerskan i barnens rum, där jag delade säng med den 2-åriga brorsdottern och svägerskan med den 4-åriga brorsonen. Såna där småttingar verkar vara väldigt kontaktsökande i sömnen. Hela natten har jag haft ett par små fossingar som legat och trampat mot mitt lår eller mot min rygg. Lite då och då kom en arm farande som man fick ducka för bäst man kunde.

För mig som har väldigt svårt att somna under alla omständigheter som inte innefattar total tystnad, beckmörker och rörelsefrihet blir detta lite smått störande för min skönhetssömn. Men eftersom hon är så bedårande söt och de små fossingarna så mjuka kunde hon nog kommit undan med det. Om det inte varit för storebror det vill säga. Han bröt tystnaden.. vilket är ännu värre... Eftersom han har mandlar stora som en mindre kontinent snarkar han en del. Lägg till det att han verkar ha börjat drömma en hel del och därmed mumlar lite i sömnen och då och då låter som att han börjar gråta.

Under nattens första timmar, då svägerskan fortfarande satt och slet med jobb, studsade jag mellan min säng och hans som en gummiboll för att se vad som var fel så att han skulle hålla sig tyst så att jag skulle kunna somna nån gång. Det verkade dock aldrig vara något mer fel, i alla fall inget allvarligare än att mamma ännu inte låg vid sidan om. Till slut kom svägerskan också och la sig och då blev han lite lugnare.

När lugnet äntligen började lägga sig gjorde katten inträde. Efter idogt jamande utanför sovrumsdörren blev han insläppt och spann högt och ljudligt, tacksam för mattes uppmärksamhet. När klockan ringde vid 6 önskade jag mig innerligt några ynka minuters sömn till...

mission accomplished..

Jag känner mig svimfärdig, spyfärdig, snurrig i huvudet, öm i knäna, trött i ryggen, stel i benen, kramp i magen, svullna fötter.... men jag gjorde det!! 17,6 stolta kilometer längs med Gamla Lundavägen. Redan innan Värnhem började jag kraftigt fundera på om detta verkligen var en speciellt bra idé. Jag kände mig ju trots allt ganska trött i kroppen redan. Men inte är väl jag den som ger upp heller!! Inte mycket annat att göra än att låta benen gå.

Efter lite knappt en mil, strax före Åkarp, tog jag en stretch- och russinpaus och gick ett par hundra meter. Sen bar det av igen. Det blev ett par korta stretchpauser till och några gånger började jag gå en liten bit för att inte falla ihop av ren utmattning. De sista 4 kilometrarna var mer eller mindre olidliga och den sista kilometern hade jag sån kramp i magen att jag sprang lite lätt framåtlutad. De sista 300 metrarna praktiskt taget kröp jag.. och nej, jag tog inte trapporna upp till 4:e våningen när jag kom hem.

Nu har jag nog mer än överbevisat för mig själv att jag kan springa långt om jag vill det. Nu behöver jag inte testa det här igen.. på ett tag i alla fall.. =)

run, ran, exhausted...

Usch.. nu börjar jag ju bli riktigt nervös.. Kommer jag verkligen att fixa det här, eller kommer jag få hoppa på bussen i Hjärup för att jag inte pallar mer? Kommer jag att frysa mig sönder och samman? Kommer de stackars knäna palla ett par timmars nötande mot den hårda asfalten?

Jag laddade med ett rejält mellanmål kl 15. Har förhoppningsvis hunnit smälta undan det lagom till 17 då jag tänker bege mig från kontoret. Håll tummarna nu!!

Brahmsifierad...

Jag somnade med en Brahmsfuga på hjärnan och vaknade med densamma.. Det här stycket börjar nog snart stiga mig åt huvudet. Kanske blir det någon form av overload att sitta och lyssna på det flera timmar om dan på jobbet, för att sen gå och sjunga det själv ytterligare ett par timmar..

I morgon är det doktorspromovering och den därtill tillhörande buffén där vinet flödar frikostigt. Det brukar vara riktigt kul, så jag ser verkligen fram emot det!!

Men innan i morgon så är det ju trots allt idag.. och idag är alla förberedelser gjorda för att ta mig an min största fysiska utmaning hitintills: Att springa hem från jobbet. Vi borde ha en omröstning! Hur många tror att jag gör det och klarar det? Vem tror att jag bangar? Och vem tror att jag gör det, men stryker med på kuppen!

running down memory lane...

Min jakt efter en löprunda där man inte springer genom några parker och mörka gränder fortskrider. Det känns så himla trist att man ska behöva tänka på vart man rör sig och behöva vara rädd. Det är inte så jag vill leva mitt liv. Men.. better safe than sorry.

Idag tog sökandet mig till mitt tidigare hood. Jag passerade nationen jag var med i som student, mattehuset där jag suttit otaliga timmar med blod, svett och tårar samt delphi där jag bodde mina första år som teknologstudent. Konstig känsla det där. Det är snart fem år sen jag tog examen. Det känns som en evighet sen, samtidigt som jag inte riktigt kan greppa att det är så många år som gått. Vart tar all tid vägen egentligen?

Det känns på nåt sätt som att ingenting hänt sen dess. Som att livet har stått stilla och att jag är precis densamma. Sen börjar jag tänka efter lite.. och inser hur otroligt mycket som egentligen hänt. Att nästan inget av det som är min vardag idag, var min vardag då. Så många människor som kommit och gått i mitt liv. Ett antal olika boenden, om än med samma möbler. Hur jag inte alls är den jag en gång var.. på gott och ont kanske...

tvåsovare..

Vilken chock man får när de där "bara 5 minuter till" helt plötsligt har resulterat i att klockan är 14. Hade inte direkt några mer storslagna planer för dagen än att städa och kanske gå en promenad, men nu känns dagen på något sätt redan gången. Frukost vid halv tre-snåret tillhör ju inte direkt vanligheterna.

Festen igår var dock riktigt kul!! Istället för den vanliga köksfesten lyckades vi få till nån alternerande fest där alla verkade gå som ett lämmeltåg mellan rummen så det ena av dem nästan alltid var tomt. Än en gång har vårt värdpar lyckats få till en riktigt bra fest där alla verkar trivas och prata med alla. Och framåt småtimmarna plockades lips och dansmattorna fram för en liten extra boost.

still going strong...

Måste ju säga att it's looking good!! Blurrade ut träningskompisarnas namn så att ni inte ska veta vem det är som klått mig. ;-)

pianissimo…

Hittade det här klippet i ett inlägg i en blogg jag läser idag. Gissa om jag blev sugen!!! Kanske inte hade blivit Brahms den här gången, men gott och väl en gubben noa eller nåt. =)

snoozarnas drottning...

Ännu en morgon låg jag som klistrad i sängen.. Klockan ringde som vanligt och jag tryckte på snoozeknappen så länge det bara gick. Bara 15 minuter till.. och 5 till... 5 minuter till.. det gör ju inget... Till slut har jag snoozat en halvtimme och hinner så klart inte äta någon frukost hemma idag heller.. Hur gör de där morgonmänniskorna egentligen? De som vaknar med ett leende, helst lite för klockan ringer, och skuttar ur sängen starka och redo att börja en ny dag. Finns det några såna förresten? Eller är det bara jag som inbillar mig att andra tycker att det är roligare än jag gör? Jag är alltid precis lika trött oavsett när jag gick och la mig och har ingen lust alls att sticka ut fötterna utanför det gosiga täcket.. eller att lyfta huvudet från den fluffiga kudden..

Jag tror att jag har börjat bli en av de där människorna jag lovat mig själv att jag aldrig skulle bli. En som bara upplever veckodagarna som ett ständigt tugg, ett nödvändigt ont, och som bara längtar efter helgen. Veckorna följer ungefär samma mönster varje vecka. Måndag och tisdag känns segare än segaste sega.. Sen kommer onsdagen och då är man helt plötsligt lite förvånad att man redan är mitt i veckan. Körövningen på onsdagskvällen brukar höja upp humöret ytterligare. Därefter kommer torsdagen och med den förvåningen och glädjen över att "i morgon är det fredag!!". Sen är det ju fredag!! =)

Wie lieblich sind deine Wohnungen...

Dags att lobba lite för nästa konsert!! Ni kommer väl? Kommer bli kanonfint!!! =)
Boka biljetter här!!

mmm...

Trevligt med lite extra ögongodis på kontoret... :-)

nothing changes but everything is new...

Så var den då på plats! Den nya bloggen med det gamla utseendet!! Nothing changes but everything is new. =)

Gårdagen bjöd på både det ena och det andra. En hektisk och rolig dag. Jag gick ut starkt med att slita mig ur sängen vid 8-snåret för att packa ihop allt som behövdes under dagen och att kladda på tillräckligt mycket smink för att stå mig långt in på småtimmarna. Lite manikyr hanns också med. Sen begav jag mig mot Malmö där kören hade sin första konsert för säsongen i Husie kyrka. Efter konserten kastade jag mig ut i blåsvädret för att ta mig hem till en kollega och svida om inför en annan kollegas 30-årskalas. Riktigt lyckad kväll och jag har fortfarande ont i fötterna efter de för smala och för höga stövlarna jag vinglade runt i under kvällen. =)

Dagen hitintills har därmed inte inneburit något annat än slötittande på TV i soffan. Men nu är det slut med det!! Nu bär det av till gymmet för veckans 5:e träningspass. I'm on a roll!!

åldersnoja... check!!

Jag insåg precis att jag snart måste byta checkbox... =(

Inför mitt stundande checkboxbyte har jag fått tipset från en vän att ta semester på Dagen D och göra nåt kul. Unna mig nåt. Ju mer jag tänker på det, desto mer lockad av idén blir jag. Men, jag har absolut ingen aning om vad jag skulle göra!! Någon som har några tips? Den infaller en fredag och får bara vara en endagarsaktivitet eller max fram till lördag lunch typ. Kom igen!! Spotta ur er idéer! =)

lurar lättjan runt hörnet?!

Känns nästan lite konstigt att jag inte ska träna idag. Det har faktiskt börjat kännas naturligt att det är så jag gör. Jag vet att det är bra för kroppen att vila (till och med essentiellt och inte bara bra!), men jag blir lite rädd att lättjan ska gripa tag i mig snart och att jag kommer falla tillbaka i gamla hjulspår igen...

beslutsångest...

Verkar vara lite växlande väder framöver... =)

5 i rad...

5 dagar på raken med träning. Och det känns bra!! =) Jag har varvat på precis rätt sätt för att få vila muskelgrupperna, men ändå kunna träna. Men en vilodag i morgon kommer nog göra gott.

Det nya gymmet är fortfarande lite förvirrande och det verkar som att alla snygga och vältränade människor tränar där och inte där jag tränade innan. Gillar inte riktigt det.. Vill komma dit och känna att jag gör mitt och att jag är bra, inte att jag är svagare/fulare/tjockare än alla andra. Men det är bara att bita ihop! Nån gång vänjer jag väl mig...

smygreklam...

Dags att slå ett extra slag för konserten på lördag!! För alla som inte har något att göra nu på lördag kl 16 (och det har ju ingen!! Inga fester börjar ju så tidigt!) tycker jag att ni ska ta er till Husie kyrka (buss 5 passar mycket bra) och gå på en GRATISkonsert. Vi vet ju alla att gratis är gott, så det är bara att passa på!! Blandad konsert med kör och orgel. Kommer bli kalasfint, så don't miss it!!! =)

när kom hösten egentligen?!

Varje gång säsongen skiftar är det samma sak. Jag går omkring och stirrar i marken och undrar när det egentligen ska bli vår/sommar/höst/vinter.. Sen helt plötsligt en dag vaknar jag upp och inser att det måste ha varit den nya säsongen redan ett tag. Den dagen var idag. Helt plötsligt tittade jag upp och insåg att alla träd redan är gula och att flera av dem redan har tappat sina blad. Det regnar mer och blåser nåt helt otroligt. Fingrarna fryser till små kalla stela klumpar när man promenerar till stationen och det börjar bli dags att överväga vantar. Snart åker höstjackan fram och så inleds således det långa halvåret med konstant frusenhet.

självberöm...

Hyfsad träningsvecka förra veckan. 2 löppass på 12 respektive 10 km, samt 3 gympass varav 2 inklusive konditionspass. Får väl ändå klassas som helt ok och kanske till och med något över medel. Bra jobbat Alexandra!! *klapp på axeln och ryggdunk* Tycker iofs inte att det hänt något den här veckan heller. Kanske till och med att det gått lite bakåt... Men jag ska tappert kämpa vidare!! Min Garmin 405 hägrar!!

schmerzen über alles....

7 värktabletter senare och fortfarande samma smärta.... ibland önskar jag att jag vore man....

I hate Mondays...

Så satte måndagsångesten in igen.. Detta eviga ekorrhjul av återkommande måndagar. Jag vet att veckorna går ganska fort.. alldeles för fort till och med.. men vad hjälper det mig nu? Jag vill ju bara hem och lägga mig igen. Få vara ledig.. bara lite till...

en bugg på systemet...

Så var det verkligen bevisat.... Jag är verkligen snart 30.. Jag fick inte visa leg på systemet.. Jag som ALLTID får visa leg på systemet.. =(

Jag skyller på killen framför. Han basunerade ut att det var första gången han handlade och höll på och klanta sig med att glömma påsar och allt möjligt jox.. Klart killen i kassan var för distraherad för att fråga mig om leg också... ju...

det var bättre förr...

Så var det alltså dags att inviga det "nya" gymmet igår. Samma kedja, men annan lokal eftersom den lokal jag brukat gå till har stängt.

Det nya gymmet är både större och fräschare och har fler maskiner, men ändå är jag inte helt nöjd. Igår körde jag ett benpass, och flera av maskinerna känns som de är gjorda för barn eller pygméer. De är inte riktigt anpassade för mina långa skånkar utan kuddarna som ligger an mot benen när man lyfter gör så ont att det inte går att lyfta så tungt som den muskel man egentligen ska träna behöver. Det konstiga är att det är samma tillverkare av maskiner, och maskinerna är nyare, men ändå är de sämre. De har färre reglage och möjligheter att anpassa maskinen efter sin egen kropp.

Utöver detta så är det mycket mer folk där. Framförallt mer tjejer, vilket innebär att det är mycket mer trängsel och pladder både i omklädningsrummet och i tjejgymmet. Sjukt störigt.. det var ju så skönt att vara ensam på det förra.. Jaja..jag vet att det var en sällan skådad lyx att få vara det.. But a girl can dream.. can't she?

Nu blir det frukost och några ärenden på stan. Det vankas fest ikväll och innan det ska jag hinna med även en löprunda!

jag ser den inte någonstans... var katten har jag lagt den?!?

Förlorar man helt sin egen identitet när man blir förälder? Jag förstår inte alla dessa mer eller mindre nyblivna föräldrar som helt oavkortat börjar använda bilder på endast sina barn som profilbild på fejjan. Vad är grejen med det?! Existerar det inte längre några bilder på en själv? Har alla bilder som någonsin tagits på en gått upp i rök? Finns det inte ens några bilder på föräldern OCH barnet?

Häromveckan fick jag en friend request från en urgammal vän som jag har tappat kontakten med. Men hur skulle jag kunna veta att det är hon när profilen är låst så jag inte kan kolla nånting utan att vara hennes vän, efternamnet är nytt eftersom hon gift sig och profilbilden så klart endast är på hennes barn. Jag menar.. kom igen!! Har det inte gått lite långt när man måste fråga om man verkligen känner varandra?

suris...

Oj då.. det här var visst lite utav en surisdag.. Känner mig bara trött och hängig och vill hem och sova. Vissheten om att det här kommer bli en väääldigt lång dag ökar ju inte riktigt på lusten att ta tag i den. Först jobb, månadsmöte, mingel (jaja, det låter ju kul) för att sen ta mig till stadsdelen i Malmö som Gud glömde (aka Husie) och öva med kören inför konserten nästa vecka. Kommer inte att komma hem förrän vid 22-snåret ikväll heller och så var ännu en träningsdag förstörd. Jag lär ju inte orka när jag kommer hem...

Väckarklockan - Alexandra: 6524 - 1

Idag vann jag faktiskt över väckarklockan!!! Jag vaknade 05:44 och tänkte "Gud så skönt att jag har en hel timme att sova kvar!! Jag ska bara gå en kort tur till toaletten för att få en så skön timmes sömn som möjligt." Väl inne på toaletten hör jag min väckarklocka ringa 05:45.. Mitt virriga nyvakna jag har tydligen lite svårt för det där med klockan... Jag övervägde faktiskt för en stund att krypa ner i sängen igen och snooza i en kvart-halvtimme sådär.. men jag stod emot!! Känner mig inte piggare än vanligt dock.. så jag vet inte om jag skulle säga att det funkar.. =)

bedövande...

Jag ifrågasätter starkt vitsen med att ha volymen i sina hörlurar så att personen bredvid hör musiken lika bra som om det varit dennes lurar. Och nu pratar vi inte om att höra lite basgångar, utan hela registret. När alla i vagnen på tåget vänder sig om och undrar kanske man borde fundera på att sänka lite. Blev tvungen att proppa i mina egna relativt ytterljudsdämpande lurar på en anselig volym för att slippa höra.. Eller snarare dämpa eftersom jag fortfarande hör diskanterna... Jag skulle inte vilja vara den här tjejens trumhinnor...

Väckarklockan - Alexandra: 6524 - 0

Det pågår verkligen en kamp i mitt sovrum varje vardagsmorgon. Och så har det varit sedan urminnes tider.. (mitt urminne alltså). Varje morgon ringer klockan ilsket... Jag snoozar.. Sen ringer den igen... Jag snoozar... Sen ringer den igen och igen ... Jag snoozar.. Sen ringer klockan på skrivbordet också. Jag ignorerar den totalt. Mina grannar måste verkligen älska mig... :)

Så till slut måste jag ju gå upp.. Trött och eländig masar jag mig in i badrummet och skulle ge vad som helst för att få krypa ner under det gosiga duntäcket igen..

my BFF...

Varje dag då jag går hem från jobbet passerar jag min kollegas skrivbord.
Varje dag då jag passerar min kollegas skrivbord säger jag "Hej då!".
Varje dag då jag säger "Hej då!" till min kollega tänker jag att "Det här är det enda jag sagt till min kollega idag...".
Sen går jag hem.

ett gott skratt...

Såg precis världens förmodligen roligaste klipp på youtube. Jag skrattade så jag grät och blev tvungen att skicka ut till övriga kollegor för att inte idiotförklaras när jag sitter på min plats och skrattar rakt ut med tårarna sprutandes. Det förgyllde helt klart min dag och jag sitter fortfarande och efterskrattar! Kommer leva minst fem år längre.

uppe med tuppen...

Snart bär det iväg!! Dags för körhelg. Sitta i nån stuga i en skogsdunge och nöta Ein Deutsches Requiem tills ögonen och stämbanden blöder. Först ska väskan packas och frukost intas. Oj.. jag har nog lite bråttom förresten...

seg i bollen...

Har känt mig lite trött och hängig i kroppen och knoppen idag... Inte snuva eller hosta, men lite ont i halsen och förbaskat trött och tung. Inte kul ju!! Jag som skulle ut och springa idag! Jag får absolut inte bli sjuk nu när jag har kommit igång med träningen så bra!! För att inte utmana ödet så tar jag en lugn kväll på soffan. Har köpt lite god frukt att mumsa på för mängder av c-vitamin och antioxidanter och den nya favoriten turkisk yoghurt med valnötter och honung. Sen får jag se hur jag känner mig på söndag kväll. Kanske ett litet gympass?

Har förresten kommit på den optimala belöningen om jag lyckas klara mitt mål som jag satt upp till min födelsedag!! Jag är grymt sugen på en pulsklocka med gps, men den är ju så sinnessjukt dyr.. Men som kombinerad jag-är-så-bra-som-nådde-mina-mål och 30-årspresent till mig själv skulle jag ju kunna vara värd den. Eller?

vintern kom snabbt i år....

Jag tyckte väl att det kändes kallt i morse...

kvällens stora fråga...

.. är man en tant om man går och lägger sig kl 21?!

gone with the wind..

Idag hände samma sak igen.. Under dan på jobbet kände jag mig riktigt träningssugen. Såg fram emot ett rejält pass efter jobbet. Men så gick eftermiddagen... och jag gick lite tidigare från jobbet för att gå på ett möte.. tittade inom en affär i Malmö och tog sen bussen hem (höll för övrigt på att bli påkörd när jag i panik rusade över gatan då bussen kom.. men det är en annan historia). Väl framme på gymmet var all lust som bortblåst.. Tankarna var på ett helt annat håll och det kurrade (kurrar..) i magen. Bara en banan sen lunch kanske var lite mindre än jag behövde idag.. Jaja.. nu ska här ätas!! Hoppas på bättre motivation i morgon inför min löptur.

fejkfredag...

Ständigt luras jag att tro att det är fredag idag.. Några kollegor som tidigare endast varit på kontoret på fredagar är nu inne både torsdag och fredag. Så varje torsdag sitter jag från arla morgon och längtar efter fredagsfikan som aldrig kommer... Veckan blir liksom alltid en dag längre.

Tisdagens pass på gymmet blev en braksuccé!! Jag tog i för kung och fosterland. Hoppas på en repris inför dagens benpass. Ska dessutom försöka bestiga trappmaskinen med ytterligare några minuters tillägg. I will conquer!!! I  morgon blir det nog en riktigt tråkfredag med bara jobb och löpning. Allt för att samla kraft inför helgens bravader. Det vankas körhelg med notnötning och galej! Ska bli kul!! Igår körde vi genom Brahms Ein Deutsches Requiem på blygsamma 95 sidor. Alltid kul med lite a vista så här i början på terminen... Hittade nog snarare min alldeles egna stämma hela repet tror jag.. =)

lagom är bäst...

Varför kan det aldrig vara lagom mycket på jobbet? Antingen har man 7 pers som alla står och skriker om att deras sak är viktigast och måste vara färdigt NU!! Eller så har man inte speciellt mycket utan får dra ut på det för att inte bli helt uttråkad (vilket man så klart blir ändå..). Fram för svenska lagom!!!

runner's high...

.. vet jag inte om jag skulle kalla dagens löpupplevelse, men definitivt runner's pride. Längre än nånsin förr! Riktigt långsamt också, men det behöver vi inte fokusera på nu. =)

En händelserik tur får man säga! En eloge till Lunds kommun som lyckats lägga en så fin runda med lite av varje! Mindre bra var dock deras skyltning vilket innebar att jag tidvis promenerade omkring och mest var förvirrad över var jag skulle ta vägen. Fick verkligen en orienteringsflashback från skoltiden där jag sprang och letade efter "kontrollerna" med min strategiskt hopvikta karta som veks om varje gång kanten kom för nära. Hade underlättat lite om jag hade sprungit när det var lite ljusare eftersom man inte ser vare sig karta eller skyltar i mörker.. tänka sig... Kartan kunde dock verkligen varit bättre. Den var ritad så enkelt så den till slut saknade all viktig information man verkligen behöver. Får springa rundan en gång till och se om jag kan få den rätt.

Andra små händelser under turen var ett stopp för att stretcha de trötta knäna när sommarens kanske sista igelkott knallade hastigt förbi på sina korta små söta ben. Hann med att springa fel 3-4 gånger varav en gång resulterade i att jag klättrade över ett staket. Gjorde självklart en klassiker då jag fastnade med byxgrenen i en vass pigg i staketet och hakade upp mig själv. Två fina små hål i byxorna blev det. Klarade dessutom av ett litet toabesök i botaniska trädgården innan jag äntligen kom hem igen.

Unnade mig en tallrik med turkisk yoghurt, valnötter och honung. Mums!!!

hälsans stig...

Sitter och laddar inför mitt löppass idag. Tänkte ge mig på hälsans stig i Lund som tydligen ska vara 12km lång. Därmed skulle jag plussa på sträckan jag max har sprungit med typ 1,5-2 km. Lägg därtill att det är rätt mycket upp och ner när man springer runt lite i stan. Kanske lite för mycket stadslöpning dessutom... Men värt ett försök!! Håll tummar och tår!!

weekend news..

Så var det måndag igen.. Det spritter inte direkt i kroppen av arbetsglädje.. Har lagt mig till med den märkliga ovanan att gå och lägga mig tidigare på kvällarna före lediga dagar än på kvällar före vardagsmorgnar. Gör mig onaturligt trött på jobbet. Som om arbetslusten behövde tyngas ner mer..

Helgen var i alla fall skön! Trevlig fest i fredags följt av en slapp dag halvsovandes i TV-soffan för att sedan rycka upp mig vid 19-snåret och dra ut och springa en mil. Första gången under timmen på typ två år!! Ingen rekordtid, men det känns kul i alla fall!! Då går det ju åt rätt håll åtminstone. Sakta sakta.. men förhoppningsvis säkert.

Igår kände jag att det var dags att åka och hälsa på familjen och bjöd upp mig själv på middag hos mamma. Vi åkte ut till golfrestaurangen för att äta. Blev lite förvånad. Jag lever nog kvar i den föråldrade uppfattningen att golf är lite utav en snobbsport, men blev kraftigt motbevisad. Det var verkligen alla typer av människor och klädstilar och det jag hoppades skulle vara en fin och mysig restaurang visade sig vara värsta. hillbillyhaket. Maten var i alla fall god och den gedigna urskånskan klingade i öronen.

Efter middagen åkte vi för att träffa svägerskan och brorsbarnen hemma hos deras mormor. Det var ungefär en månad sen jag såg dem, men det kändes som att de växt så mycket. Framförallt lillan. Hon börjar bli så lång. Nåt gympass behövdes inte heller under kvällen då jag som vanligt fick hissa de båda ett antal gånger. Stora killen väger tydligen typ 18 kg, så det var väl en lagom vikt att "gymma" med. =)

varannan vatten...

Så brukar det ju så fint heta. Tänk om man skulle ta och testa det någon gång... Har en fruktansvärd huvudvärk idag.. men det var väldigt kul igår så det kanske det fick vara värt! Min huvudbonad blev uppskattad och alla ville röra vid mina bollar.. hrm..

Idag ser jag fram emot att dra på mig mjukisbyxorna och tillbringa en lång dag på soffan. Planen är ju också att dra på löparskorna framåt eftermiddagen... så vi får hoppas att dagsformen bättrar sig något..

plötsligt händer det...

Så var bollen i rullning.. Men det var inte jag som sparkade igång den. Väntar man för länge gör visst någon annan det åt en. Jag vet att det kan bli bra, men jag känner mig fullkomligt livrädd. På ett sätt tacksam till bollsparkaren, men samtidigt lite arg för att jag trodde jag pratade i förtroende. Vi får se vad som händer nu..

tralla-la...

För att ingen ska missa någon av alla de fantastiska konserter vi har med vår underbara kör så har jag lagt upp en liten lista. Boka in datumen redan nu!! ;-)

träningssugen...

Nu börjar jag känna det där träningssuget igen... Liksom härligt och frustrerande på samma gång. Härligt eftersom det ju är så jag vill att det ska kännas. Att jag faktiskt VILL gå till gymmet och då uppenbarligen känner att det gör nytta på nåt sätt. Frustrerande eftersom klockan bara är 10 och jag har ett antal timmar kvar på jobbet innan jag kommer till gymmet. Har jag otur har jag ju tappat sugen innan jag väl är där.. Idag har jag i alla fall kläderna med mig och kan därmed inte drabbas av någon "jag ska bara" när jag kommit innan för dörren där hemma.

Zzz.. Zzz...

Den där sängen ser allt bra skön ut... jag vill krypa ner igen....

dagens livräddarinsats...

... går till en kollega som räddar mig ut på en fika/mat innan kören så jag slipper sitta och leka power point-ingenjör ända tills körövningen börjar. En eloge till dig!! =)

simsalabim...

Hela dan idag har jag känt hur det liksom spritter till i kroppen av längtan att gå och träna. Jag såg fram emot att komma till gymmet. Men nånstans gick det snett..

Jag skulle bara hemom och lämna maten jag handlat och byta om, men som genom ett trollslag försvann all lust sekunden jag klev innanför dörren. Jag blev helt plötsligt obeskrivligt trött, hungrig och allmänt osugen på att gå och lyfta skrot.. Så jag fastnade..

1½ timme senare tvingade jag mig iväg trots allt, men har nog aldrig kört ett så menlöst pass.. Hade ingen lust alls.. så typ 40 minuter senare bar det av hem igen.. Här sitter jag nu.. hungrig som en varg...

praktisk teori..?

En kollega berättade idag omen intressant teori han hört på tv häromdan. Tydligen så har människan olika peakar vid olika tidpunkter på dan. Typ kl 11 är man som mest kreativ och produktiv. Vid 15 är mannen (vet inte hur det är med kvinnan.. men förmodligen inte..) som mest fertil och kl 17 är man som mest benägen att bygga muskler. Intressant dag det skulle bli.. Jobba järnet på förmiddagen på jobbet för att åka tidigt från jobbet så man hinner hem för lite kuttrasju vid 15-snåret för att avsluta med ett brakpass på gymmet. Tja.. kanske det.. Undrar dock hur bra den teorin skulle fungera i praktiken..

veckans klipp...

 

Jag är lite osäker på hur jag ska tolka resultatet av min lilla enkät.. Eller ja.. det är väl inte speciellt svårt att inse att 80% av er tycker att jag borde klippa håret.. men... är det verkligen så risigt nu att det inte förtjänad en enda liten stackars röst?! :-P Jaja.. vi får väl se om jag vågar nån gång. Det kanske faller in under 30-årskrisen som så mycket annat.

Idag blev det ännu en milarunda. I'm on a roll!! Känns som att det är nu eller aldrig på nåt sätt. Och då ska det baske mig bli nu!!

livet från den ljusa sidan...

Så var 1/10 av den här veckan avklarad. Det var ju inte så farligt. Bara 9/10 kvar. Om bara ett litet nafs så är ju även den här veckan över och det är helg igen. Tänk, bara några raka linjer att rita i BPW-n, några testcase att skriva, några specar att uppdatera, några xsl-er att ändra i. Sen ett tu tre så är ju veckan slut!!

söndagkvällsångest...

Jaha... så var det då söndag igen.. Helgerna går verkligen alldeles för fort. Även den här helgen hade jag en nattgäst som är en nära vän tillika bästa shoppingkompanjonen ever. Vi hamnade ute på Nova där jag shoppade upp hela utbudet av alla sorters och längder av löparkläder. Nu har jag absolut ingen ursäkt överhuvudtaget för att inte fortsätta kuta resten av vintern. Skulle vara snöstorm då.. men såna är å andra sidan rätt sällsynta här nere (tack och lov...). Precis hemkommen från veckans fjärde träningspass (2 på gymmet och 2 löppass). Känns som att jag börjar komma igång. Det är väl nu uthålligheten börjar sättas på prov ordentligt bara.

Ny vecka alltså.. På fredag stundar uppföljningen av mitt utvecklingssamtal. Har alltid en klump i magen inför de samtalen. Mer nu än nånsin. En släng av svininfluensan kunde ju inte kommit lägligare.. På tal om svininfluensan så pratas det om att vi ska få direktleverans till kontoret av vaccin. Verkar som att jag inte slipper undan trots allt.

Vädret-Alexandra: 0-1

Så trotsade jag vädret till slut. Trots ösregn och halv storm drog jag på mig de ursexiga löpartajtsen och gav mig ut i lervällingen. Jag lyckades hitta ett sånt där skönt tempo då det känns som man kommer kunna springa för evigt. Blev bara lite trött i knäna framåt slutet. I morgon ska jag köpa på mig lite nya löparkläder inför den stundande vintern.

Jag var väldigt ensam ute idag.. konstigt.. Förutom en och annan svan och en sån här liten krabat:

wicked weather..

Vad är grejen med vädret idag?! I morse när jag skulle gå morgonpromenad hinner jag 50 meter innan himlen öppnar sig. Promenaden inställd. Sen traskar jag iväg till stan och det är sådär lite höstruggigt så det fick bli skinnjackan. En kvart senare strålar solen som aldrig förr och det blev på tok för varmt bakom den där kohuden. Genast börjar jag fantisera om hur skön min planerade joggingrunda kommer att bli, men 5 minuter senare öppnar sig himlen i ett aldrig tidigare skådat skyfall.. Jag blev innerligt tacksam att jag av en händelse hade en kompis paraply med mig. Så nu sitter jag här.. i dyblöta jeans och vått hår.. och fantiserar om en "härlig" joggingrunda på löpbandet på gymmet istället.. för det här vädret kan man ju inte lita på..

déjà vu...

Efter ett par veckor då jag tyckt mig vara ganska duktig på att träna har jag haft en vecka då jag känt mig mer slö och trött. Omotiverad om man så vill. Kanske kroppens sätt att säga att jag inte bör träna för mycket på en gång, eller också en fallback till mitt forna jag. Tillbringade gårdagskvällen med att mumsa choklad och glass och knaprade i mig resterna till frukost. Jaja.. har fortfarande möjligheten att träna två pass till den här veckan och därmed ha tagit mitt veckomål med lite marginal. Tummen-ur-röven-dags helt enkelt!!

ICA-följetongen fortsätter..

Så äntligen!! Målet med mitt ICA-kort är uppfyllt. Blipparen är invigd! Riktigt smidigt faktiskt att kunna glida in i butiken och fylla sin påse och sen bara strosa ut igen. Man ville ju bara handla hur mycket som helst så man skulle få blippa mer!! Kommer bli kostsamt det här..

efter regn kommer solsken...

Kanske känns det bättre i morgon.

helt under isen..

Vilken skitdag.. Jag känner mig arg på allt och alla och vill helst av allt bara skrika och gråta.. Åka hem och låsa in mig och krypa ner under täcket. Allt jag ombeds göra känns som en smärre katastrof som får hela världen att gå under. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med mig själv.. Några tips?

bored beyond all boredom...

Nån som har lite lycka och motivation till salu? Ingen?! Nähäpp...

sjung om studentens lyckliga dar..

Jag avundas lite alla de där nya studenterna i Lund. De springer omkring som glada barn över hela stan och leker lekar i roliga kläder. Igår kväll cyklade ett par cowboys förbi i sina stora hattar och lädervästar. De är så fulla av energi, förhoppningar och drömmar. Hela framtiden ligger för deras fötter.

Själv springer jag på i nåt ekorrhjul och går fortfarande och väntar på att jag ska komma på vad jag vill göra när jag blir stor...

Dagen D

Så var då dagen slutligen här. Dagen då jag på allvar trädde in i vuxenlivet. Jag har för första gången handlat med mitt ICA-kort. Och inte med det där fjantiga lilla tillfälliga kortet, utan med the real thing. Min ständiga jakt efter poäng och låga priser har nu börjat. Spänningen stiger. Kommer jag att ha handlat för tillräckligt mycket för att få tidningen Buffé hem i lådan? Kommer jag åka fast för stöld eftersom jag missat att scanna varor med min blippare? Den som lever får se...

sicken slarva...

Hmm.. blev visst inge gym idag som planerat. Fast å andra sidan kanske jag kan behöva en vilodag ibland också. Men jag blir onekligen lite rädd att min motivation och träningsvilja ska vara slut redan efter två veckor... Nya friska tag i morgon!!

sömning...

Varför är det så tokomöjligt för mig att komma i säng i tid?! Jag är så fruktansvärt trött hela dan, och framförallt på morgonen när jag måste masa mig ur den varma sköna sängen med de mjuka kuddarna.. men när borde gått och lagt mig för längesen är jag piggast i hela världen. Och så klart så kommer jag på miljoner av "jag ska bara" både före och efter jag gått och lagt mig. Min kropp vill sova, men min hjärna ligger och småpratar hela tiden... "Du, du... vad ska vi göra i morgon?! Du, du, du.. du glömmer väl inte att..?? Du, du, du, du!! Du somnar väl inte?!" Varm mjölk sägs väl vara mirakelmedicinen.. men vet inte om det riktigt faller mig på läppen... Spikmatta kanske?

frestelserna är många...

Det är jobbigt när det ligger smarriga wienerbröd framme på jobbet när man bestämt sig för att inte ta nåt... =(

grisflunsan..

Undrar om man inte har lite ont i halsen ändå... trött och huvudvärk.. lite hängig kanske..

Nä, men allvarligt talat.. Ska man vaccinera sig eller inte? Verkar som att det är fler än jag som inte är helt sugna på det.. Jag tycker det verkar lite farligt att massvaccinera eller dela ut penicilin till höger och vänster.. Är inte risken ganska stor att vi gör alla virus och bacilusker resistenta istället?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/svininfluensan/article5702336.ab

förhöstpromenad

Gick en riktig långpromenad idag efter gympasset. Otroligt skönt väder! Det är verkligen fint kring reningsdammarna i Värpinge, hur sjukt nu än det kan låta. Det känns att det börjar bli höst. Luften är liksom mer krispig på nåt sätt. Även om det ser riktigt soligt och fint ut ute och man glad i hågen går ut med bara ben eller kortärmat, så känns det inte riktigt lika varmt när man kommer ut. Den omöjliga klädperioden har börjat.

finbesök..

Igår kom Anneli på besök och kinesade på min soffa. Hon, jag och hennes syster tog oss in till stan för att hitta nåt trevligt ställe att äta middag. Till vår förvåning möttes vi av någon form av festival som ingen av oss kände till att den skulle vara. Slutligen hamnade vi på Mynta på Mårtenstorget. Strax efter att vi slagit oss ner satte konserten igång på scenen utanför. Lite tantvarning när man genast börjar ifrågasätta om man verkligen måste ha så hög volym för att höra musiken.. En riktigt god middag fick vi oss till livs och så klart en smarrig efterrätt.

En riktig brakfrukost måste man ju också ha, så det dukades upp både det ena och det andra med varma frallor med pålägg, juice, yoghurt och ägg. Ska nog bli bättre på det där med lyxiga söndagsfrukostar. Ganska trevligt faktiskt!!

Men nu är besöket över för den här gången. Dags att ta tag i dagens träning!! Promenad och gympass får det bli.

frulle of the day..

Efter tidernas stadigaste frukost med en rejäl portion fiberhavregrynsgröt med linfrön och solrosfrön, äppelmos, mjölk och 2 ägg är jag redo att ta tag i dagens projekt: storstädningen. Det gjordes inte direkt förra veckan och ikväll kommer Anneli att sova över här. Dags att visa upp min välputsade fasad. =)

snark...

Kvartalsmöte igen... Jag måste vara världens sämsta anställda, för jag tycker det är så sjuuuukt tråkigt.. Det var ok så länge fredagsfikats chokladwienerbröd varade, but you know me, det slank ner ganska fort.

Hur ska jag lyckas hålla mig vaken!?

den har spridit sig!!

Svininfluensaskräcken har nu spritt sig även till Malmökontoret!! Det här är vad jag möttes av idag på en av toaletterna.


Renlighetsföreskrifter och handsprit. Lär nog behövas.. Vem vet vad kollegorna har varit med sina händer innan de kladdar runt på kontoret.. Snoriga dagisbarn och räcket i trappen på väg upp kanske?

Har varit hos Anna-Carin ikväll. Ett av mina mest trogna bloggfans. (Hej Anna-Carin!!) Härligt med vänner man vet alltid finns där. Men nästa gång ska jag baske mig skicka första sms-et...

japsar...

Jag trodde nog aldrig att jag skulle säga det här.. men nu börjar nog vissa små japaner gå mig på nerverna... Har under ett antal dagar haft en neverending mailtråd med vår japanska projektledare. Hur noggrant jag än tycker att jag förklarar mig kommer det alltid ett reply med en request for clarification eller ytterligare frågor. Uttrycker jag mig verkligen så luddigt? Och varför verkar han förvänta sig och kräva att jag ska grotta ner mig och ändra även alla andras processer och specar?!

tripp trapp...

En stor eloge till alla långtidstrappmaskinister!!! Efter 15 minuter på trappmaskinen höll jag på att stryka med och var tvungen att övergå till en avsevärt mycket slappare motionscykel. Tror aldrig jag har svettats så hysteriskt i hela mitt liv.. var nästan tvungen att gå och få låna en mopp efteråt...

panikstädning..

Det ska komma målare hem till mig i morgon. Eftersom jag är på jobbet hela dan kommer de klampa in på egen hand. Jag gillar inte det där riktigt.. Några helt okända människor som kan snoka runt i min lägenhet.. Speciellt gillar jag det inte när det står 2 veckors disk på diskbänken och 2 stora ikea-kassar med ren tvätt i sovrummet och allehanda möjliga och omöjliga ting utspridda över hela skrivbordet och... ja.. listan kan göras lång.. Ikväll får det alltså bli en panikröjning av kalibern föräldrarna-kommer-på-spontanbesök-om-en-timme.

vågar.. vågar inte..

Jag funderar på att göra något jag tänkt på länge.. Något som förmodligen skulle vara väldigt bra för mig i det långa loppet.. men otroligt skrämmande och jobbigt.. kanske under ganska lång tid.. Vad gör man..? Hur vågar man??

obefintlig självdisciplin ger fet Alexandra..

Jag blir så arg på mig själv och min fullkomligt obefintliga självdisciplin!!! Hur kan det överhuvudtaget vara försvarbart att gå in i en butik, hungrig men starkt övertygad att jag bara ska köpa de tre saker jag gick dit för att köpa, för att sen komma därifrån med ett par saker till som jag absolut inte borde köpa. Lägg därtill att jag istället för att direkt jag kom hem ge mig ut och springa, sätter mig i soffan och råmular i mig onyttigheterna och sen fastnar i nån form av matkoma framför datorn. Därmed blev det bara en 5km-runda istället för den 8km-runda jag skulle springa. Dumma dumma slöa feta lata människa...

as time goes by..

Stod bakom ett par orangeoverallklädda killar och tjejer på Malmborgs idag. Nya och gamla tekniska fysiker som under några veckors tid kommer att springa runt i Lund i sina stryktåliga ovaraller och hitta på alla möjliga otyg för att nolla de nya studenterna. Allt under ledning av någon äldre student i sin något mer slitna och mindre orangea overall och teknologmössa med en eller flera spegater i sin tofs.

Återigen slogs jag av tanken.. det är exakt 10 år sen jag började plugga teknisk fysik... Helt ofattbart! Jag förstår verkligen inte var de här 10 åren har tagit vägen. På nåt märkligt sätt känns det ju samtidigt som att de har gått ohyggligt fort, men ändå oerhört långsamt.. Tid är konstigt..

boredom..

Jösses vad det har varit tråkigt på jobbet efter semestern.. Varför kan det aldrig vara lagom mycket att göra? Antingen har man så mycket att man aldrig blir klar med någonting och har en hysterisk projektledare som står bakom ryggen med en högaffel och sticker en i baken lite då och då så man inte ska somna.. Eller är det som nu.. absolut inget att göra mer än en liten liten uppgift som är urtrist och inte skapar något mer än tristess..

Helgen var i alla fall fin!! Bröllopet var otroligt vackert och båda sa ja. Det var kul att träffa vänner som jag inte antingen knappt eller inte alls har sett de senaste fem åren. I mångt och mycket var de så klart sig lika, men en del är förändrat på sätt man inte kunde föreställa sig. Roligt att se!

utflyktsdags..

Ett litet möte kvar och sen bär det iväg. Dags att hoppa i bilen och bege sig till Borås. Ska hälsa på världens bästa Anneli och i morgon bär det av till Fiskebäckskil för bröllop. Ska bli kul att träffa vänner jag inte träffat på väldigt länge!! Hoppas jag inte har glömt något bara..

Är inte helt sugen på den långa bilfärden.. Sov inte mer än en 5 timmar i natt så jag är riktigt trött.. Man blir ju lätt lite dåsig när man suttit i bilen för länge.. Wish me luck!

imse vimse spindel...

Om man hittar spindelnät med tillhörande spindel på sin plats på kontoret.. typ mellan taket, stolen och en hurts.. har man jobbat för lite då? Eller?

dagens klipp..

Äntligen!!! Nu är alla kluvna hårtoppar borta!! Håret känns återigen lent och mjukt och det går att dra en borste genom det utan att ögonen tåras. Ingen större förändring för er dock.. så ni kommer säkert inte att se nåt.

Nu till den stora frågan. Jag går och klurar lite då och då på om det är dags att klippa av håret. Inte tokkort men en bit över axlarna och lite uppklippt sådär. Vad tycker ni om det? Hjälp mig!

ett litet steg mot vuxenlivet...

Igår gjorde jag det. Jag frågade efter blanketter för att skaffa ett ICA-kort. Äntligen ska jag kunna blippa min väg genom butiken och få ställa mig i den korta kön! =)

Björnligan är på rymmen!!!

När jag lugnt och stillsamt strosade runt på min kvällspromenad ikväll såg jag något mycket anmärkningsvärt. Först trodde jag att jag bara mötte en tjej med fula kläder och gräsliga glasögon... Men då hon passerade mig insåg jag att hon hade björnligankläder och björnliganmask på sig.

Nollningen är här. Än en gång slår den till med flera veckors studenthysteri.. Tur man jobbar i Malmö. Där är det i alla fall bara hysteriskt i en vecka..

langoskoma...

För den som aldrig har ätit langos så ska jag här beskriva upplevelsen:

• Inledningsvis hugger man in på en stor rund krispig brödbit som är friterad och pyntad med allehanda godsaker som stenbitsrom, räkor, vitlök, rödlök och gräddfil.
• Man känner att det börjar bli lite segare att bita av.. och inser att man har tagit ett bett om papptallriken också..
• Efter en stund börjar mättnaden komma och varje tugga går segare och segare.. men man ska baske mig genom!! Man äter ju trots allt bara langos typ en gång vart tredje år eller nåt..
• Sista lilla skalken orkar man inte knapra i sig.. men man har i alla fall slickat den ren från övriga smaskigheter.
• En kort stund efter avslutat intag undrar man varför det sticker så i ögonen. Vitlöksandedräkten gör sig påmind. Dämpas bäst med en mjukglass. =)
• Väl tillbaka på jobbet efter lunchen håller man ideligen på att somna... langoskoman har infunnit sig...
• Arbetet står stilla resten av dagen..

the game is on!!

Kickade igång en tävling med en kollega igår. Vi vill båda komma i lite bättre form och känna att vi inträder i nästa årtionde av våra liv *ryser* i lite bättre form än degklump. Fram till nyår ska vi varje måndag veckorapportera hur mycket vi har tränat och första måndagen varje månad rapportera hur många procent vi minskat i vikt. Så nu är det bara till att dra på joggingskorna och pinna på!!

En annan kollega påpekade att jag ju inte kan veta om han redovisar ärligt.. Tänkte inte på det.. Men hur som helst, om det här kan sporra mig lite extra så so be it!! Blåst men smal! ;-)

veckans ångest.. del 2

Kom på att jag glömt lägga till 30-årskrisen på listan.. Den är onekligen överhängande och tenderar att bli lite värre för varje dag som går...

tumrullning..

Den där mailhögen försvann alldeles för snabbt.. och nu har jag ingte fått nåt mer att göra än. Säga vad man vill om att ha för mycket att göra, men att inte ha nåt att göra är inte kul det heller... Tumrullning sysslar jag hellre med framför tv-n än på jobbet..

Istället sitter jag och funderar ut hur jag ska lägga upp min vecka. Jag ska på bröllop i helgen och innan dess måste jag hinna köpa present, klippa mig och fixa lite bröllopsfina naglar. Dessutom är planen att klämma in veckans alla träningspass innan fredag samt köra ett tvättpass, handla mat innan jag ska lämna tillbaka bilen och byta en defekt vara jag köpte senast jag handlade. Förhoppningsvis utan parkeringsböter den här gången..

På fredag hoppas jag åka till Borås och hälsa på en av världens bästa vänner när jag ändå ska åka åt det hållet inför bröllopet. Hoppas hoppas!! =)

Bara till att kavla upp ärmarna...

Datorn är precis hur slö som helst.. så det verkar som att den också har gått i semester-mode. Bara att hugga i. Förhoppningsvis mycket som snabbt kan sorteras bort.

veckans ångest...

• Viktångest... -Har du en bäbis i magen? -Nä! -Varför är den så tjock då? (Från fyllon och barn får man höra sanningen..)
• Jobbångest... Sista semesterdagen idag..
• Städångest... Känns som att jag rört upp mer än jag ordnat upp..
• Diskångest.. Lämnade grytor och tallrikar med rödbetsfnas på i fredags.. de är nog ingrodda nu...
• Sömnångest.. hur somnar man efter att ha vänt på dygnet?!

mitt hem är min borg..

En ambitiös dag får jag säga. Jag började med en joggingrunda före frukost. Kom hem och käkade en brakfrukost, om man nu fortfarande får kalla det frukost vid den tiden. Efter en hel del slötid fortsatte jag mitt utrensningsprojekt och har snyggat till lite både i köket och garderoberna. Sen lagade jag middag och la in fyra portioner i frysen. Inget mer köpa mat på jobbet inte! Lunchlåda ska det vara. För en timme sen kom jag hem efter ett gym- och konditionspass och ska bara äta lite innan jag lägger mig. Det låter väl som en produktiv dag?

Mina nya krukor och växter är också på plats. Ser mycket finare ut än innan med alla halvdöda eller förvuxna blommor.

smakar det så kostar det...

För mig som icke-bilägare får man ju passa på att göra lite alla möjliga ärenden när man har fått sig en bil till låns. Men det kan ibland visa sig bli lite dyrare än man tänkt sig...

Jag började dagen starkt med att åka till IKEA, där jag inte har varit på evigheter och har nästan längtat ihjäl mig. Jag hade dyrt och heligt svurit för mig själv att inte gå över tussen.. men så klart, med ganska liten marginal dock, hamnade jag över. Så, drygt 1000 kr på IKEA.

Därefter åkte jag in till ICA MAXI i Västra hamnen för att bunkra inför den kommande hösten och vintern, och för att fylla på förråden som varit väldigt tomma sen jag åkte till Japan. Mycket mat och lite annat smått och gott blev det och jag hamnade på inte mindre än dryga 2000 kr. Mycket imponerande tyckte jag själv.

När jag kom ut till bilen fick jag en mindre trevlig överraskning då jag hittar en parkeringsbot på 300 kr på rutan. Tydligen var man tvungen att smälla upp en p-skiva i rutan vilket jag helt missat trots de hundratals skyltarna som var spridda över hela parkeringen.

Som en liten stilla avrundning rullade jag in på Jet för att fylla på tanken lite och hamnade på den nätta summan av 800 kr, och då hade jag inte ens fyllt tanken..

Så summa summarum har jag tjatjingat kreditkortet för dryga 4100 kr idag. Kommer svida lite när fakturan kommer...

operation closet begins..

Dags att sparka igång semesterprojektet. Garderoben ska rensas och gamla kläder ska skänkas bort. Men vilken ände börjar man i egentligen? Och hur ska jag kunna komma från mitt översentimentala sparande? Jag måste desperat frigöra galgar för att få plats till nya saker jag köpt..

blixtar och dunder...

Jag vet inte varför, men jag gillar verkligen åska.. Det är så mysigt att ligga och betrakta ljusspelet och lyssna på mullret med regnet smattrande mot rutan. Är dock väldigt tacksam att jag är inomhus...

århundradets egotripp...

Så har då jag (liksom alla andra kvinnor i min bekantskapskrets) varit på The Studio. Det var riktigt roligt!! Även om vissa av poserna kändes onekligen märkliga.. Det var otroligt svårt att välja ut vilka bilder man ville ha och självklart slutade det med att jag köpte på tok för många. Men vad gör det om hundra år.. =) Bildbevis finns länkat till vänster för den intresserade.

Jag undrar lite hur jag ska lyckas tvätta bort allt hårspray och smink.. Jag tror nästan att hon använde en spatel för att lägga på foundation.

En stor insikt jag gjort idag är att jag ser sjukt sur och vresig ut när jag inte tokler. Kanske därför jag så ofta får höra att jag är kall...