höstens vackra färger...

what a difference a day makes...

Helt otroligt vilken skillnad det gör med en extra ledig dag på helgen. Hela tiden går man och är övertygad om att det bara är en vanlig helg, och sen kommer man på att det bara är lördag och får genast en bonusdag! Så skulle jag vilja ha det jämt! Fast jag antar att effekten skulle försvinna rätt snabbt om alla helger var tredagars.. Hmm.. får hitta på nåt annat sätt..

Ikväll smäller det!! Brahms ska sjungas ut på riktigt inför (förhoppningsvis) en fullsatt kyrka. Min röst är fortfarande inte helt ok och jag hostar en del.. så jag hoppas verkligen att det kan gå bra. Det jobbiga är när det börjar klia så där hysteriskt i halsen och man liksom måste hosta och ingenting hjälper. Dessutom skulle jag nog inte rekommendera någon att ringa mig i morgon eftersom jag garanterat inte kommer få fram ett ljud i telefonen.. =)

digitalt strul...

Efter en lång tids funderande bestämde jag mig slutligen för att skaffa mig en digitalbox! Tänk så fantastiskt att kunna välja sina egna toapauser, spela in och spola förbi all onödig reklam. Så idag var den äntligen här!! Perfekt när jag har en ledig dag och kan sitta hur länge som helst och leka med min nya fina silverglänsande box! Med stor förväntan gick jag med raska steg hem från butiken med min stora låda under armen, tog den stora kniven och skar upp tejpen på lådan och öppnade upp den, flik för flik. Där låg den. Alldeles ny och fin med lite skyddsattiraljer runt omkring. Härligt!!

Jag lyfte varsamt ur boxen ur lådan och ställde ner den på bordet. Jag scannade snabbt av vilka olika sladdar och grejer som följt med och inser.. till min stora fasa... att fjärrkontrollen saknas!!! Där ligger två små batterier till fjärren... men den saknas verkligen!!! Jag började desperat leta efter luckor på boxen i vilken de kunde ha gömt den.. men icke..

Nu måste jag alltså göra alla inställningar framme på den lilla boxen.. Detta innebär bland annat att jag ska ställa in ett nätverksid. Normalt sett kan man skriva in det med hjälp av fjärren men nu måste jag stega mig fram, från 0 till 41023!!! Och den ökar inte snabbt... Jag fick kram i fingret när jag var på 1000... Till slut fick jag tejpa fast en liten kula mot knappen för att slippa hålla in den. Nu är jag på 3000... Jag har tydligen inte bara dålig datorkarma, utan dålig boxkarma också...

Ett stort tack i alla fall till snälla Emil på comhems kundtjänst! Märkligare samtal har han nog aldrig fått.. =)

det blir alltid värre framåt natten...

Ännu en natt den normalt sett inte alltför outhärdliga hostan förvandlas till nån monstruös avgrundshosta som river sönder hela innanmätet. Bihålorna, som dagtid känns under kontroll, kloggas igen till oigenkänlighet. Detta åtföljs av timmar av snurrande tills lakanet ligger som en tjock tråd i mitten av sängen och av massa studerande av takets alla små fläckar.

Lägg därtill att jag har gått från att träna 4-5 gånger i veckan, till att inte ha rört en fena på två veckor. Samt att jag hostat sönder mina stämband på så sätt att jag låter hyfsat normal när jag pratar, men så att det skär i öronen och hjärtat om jag försöker sjunga. Jag vill verkligen kunna vara med på lördag!! Please... gör mig frisk fort...

krax krax...

Sitter hemma vid köksbordet och jobbar idag också. Har haft hosta hela natten och det river bra i stämbanden. Så himla typiskt.. Jag har sett så mycket fram mot den här konserten och nu kanske jag inte kommer kunna vara med eftersom jag låter som en kråka.. =( Mycket kan i och för sig hända innan lördag, så jag ska göra mitt bästa för att vara tyst (not very likely...) och framförallt, inte sjunga. Får sitta och lyssna med på repen. Det hjälper väl i alla fall lite.. I värsta fall får jag väl vara statist på lördag. Lyckligt mimande.

hemarbete..

Sitter hemma och jobbar idag. Den där förkylningen har bitit sig fast och jag tänkte hålla mig undan från mina kollegor lite så att inte de ska bli smittade. Konstig känsla det där med att sitta hemma.. Det känns på nåt sätt som att man skolkar trots att man ju jobbar precis lika mycket som man gör på plats på kontoret. =)

Känns lite olyckligt att vara förkyld just den här veckan när vi har så mycket med kören, och framförallt.. när vi har höstkonserten. Även om jag inte har tappat rösten så låter den ju lite... tilltufsad.. och lite franskt nasal sådär. Att hålla ton verkar den inte heller så bra på utan spricker lite då och då som om jag är i värsta målbrottet.. Håller tummarna för snabb bättring. Tråkigt att missa det man jobbat hårt för hela terminen.

och nu blir det reklam…

Som den lite lätt förkylda reklamjunkie jag är blev jag igår på apoteket frestad att köpa den nya halstabletten Mucoangin. Den sägs ju vara en värktablett för halsen och jag tänkte mig att den skulle vara något i klass med Bafucin, men kanske stråt vassare. Det visade sig dock att den var mer än ett strå vassare.. en fyra fem strån skulle jag gissa. Efter att ha sugit på tabletten en stund infinner sig ungefär samma bedövade känsla i käften som efter ett tandläkarbesök. Dock lite mer lokaliserad i halsen snarare än i kinden. Så ni som längtar efter nästa tandläkarbesök kan nu få det värsta behovet stillat.

lyxfällan...

Jag har lite svårt för att förstå det här med ekonomi... Som idag till exempel. Jag skulle bara gå två ärenden, köpa nya halstabletter på apoteket och köpa ett presentkort till min svägerska.Totalt alltså inte ens 600 kr. Men så helt plötsligt utan att jag riktigt förstår hur har jag istället spenderat nånstans mellan 2-2500 kr. Lite diffus summa det där.. Men.. hur då liksom? Jag köpte ju bara halstabletter... eller? Är jag ett fall för lyxfällan?!

det ser mörkt ut på Malmös väderkarta….

Verkar bli en riktig innesittarhelg.... Bingolotto kanske?

Revisor Alexandra

Så äntligen, efter ca7-8 år, ska jag då äntligen få nytta av mina ekonomistudier. Jag har blivit tillfrågad och vald till att vara en av körens och orkesterns två revisorer. Igår fick jag en bibba papper stuckna i handen med resultat- och balansräkning och ska syna denna i fogarna ordentligt så att vår ekonomiansvarige inte har förskingrat mer än vad som kan anses acceptabelt. =)

 Bild tagen från www.attstartaeget.com.

sömnlös igen...

Det här med att inte träna verkar vara en otroligt korkad idé.. I natt sov jag knappt en blund för att jag hade så mycket spring i benen att jag inte kunde ligga still!! Jag vände och vred och snurrade hit och dit.. Till slut somnade jag nog av ren utmattning. Det faktum att jag sen körövningen igår är ännu mer Brahmshjärntvättad hjälpte inte till. Konstant är det något strof som sitter på repeat i huvudet och inte går att få tyst på eller ens skruva ner volymen...

hemmafruar i sitt esse..

Det mest underbara tv-programmet på länge har varit Svenska Hollywoodfruar. Tragiskt men sant så har ju denna serie nått sitt slut nu, men jag undrar om inte fortsättningen är snäppet bättre.

Håll till godo, part 1 and 2.

tillkorsetkrypning...

Kanske är det så.. att det är dags att krypa till korset nu. Att inse och högljutt proklamera att det var ganska korkat att springa sådär långt förra veckan utan att långsamt ha trappat upp avståndet. Det har tagit alldeles för lång tid för kroppen att återgå till normaltillstånd, och nu känns det dessutom nästan som att en förkylning är på gång. Jag har ont i halsen (mer än den där vanliga lilla rodnaden som aldrig verkar gå bort).. Känner mig dessutom sjukt trött med en tryckande huvudvärk och vaknar med känslan av att en ångvält kört över mig.

Får bli en lugn träningsvecka. Ingen konditionsträning utan bara lite lättare gym om det känns bra. Och nån promenad kanske. Till helgen bär det återigen av till brodern och svägerskan så då lär det bli slappande, godis och god mat än en gång.

en eloge till skånetrafiken!

Efter allt ris jag gett till Skånetrafiken så kanske det är på sin plats att ge lite ros också. Idag började det bli tid att ladda mitt skånekort. Eftersom jag dessutom tänkte be om en extra zon styrde jag stegen mot kundcentret på Malmö Central. Där blev jag expedierad av den trevligaste expedit jag mött på länge!! Hon var glad och trevlig och småpratade lite. Inte sådär sur och morgontrött som sån där personal tyvärr alldeles för ofta är. Så, heja Skånetrafiken!!

downer...

Det blev ingen träning idag... Jag känner mig bara så otroligt trött efter en natts obefintlig sömn och en helg med soffliggande och godisätande. Känns som ett misslyckande faktiskt. Hur kan jag ens hoppas på att se några resultat om jag gör så här?

Just idag känner jag rätt mycket lust att ge upp. Skita i allt vad träning och mat heter och bara äta och göra vad jag vill. Jag känner mig oerhört nedslagen av att jag inte SER några resultat. Visst, jag kan se på pappret att vikten minskat något lite lite och att måtten minskat infinitesimalt. Men jag ser ingen skillnad. Jag märker ingen skillnad på mina kläder. Allt jag märker är att jag sliter som ett djur utan att något händer.

Vad ska jag göra för att inte tappa motivationen?! Vad ska jag göra för att se resultat, men ändå inte behöva uppleva det som att jag försakar allt som är gott och avslappnande i livet?

vilken natt...

Har tillbringat natten hos min bror och svägerska. För enkelhets skull sov jag och svägerskan i barnens rum, där jag delade säng med den 2-åriga brorsdottern och svägerskan med den 4-åriga brorsonen. Såna där småttingar verkar vara väldigt kontaktsökande i sömnen. Hela natten har jag haft ett par små fossingar som legat och trampat mot mitt lår eller mot min rygg. Lite då och då kom en arm farande som man fick ducka för bäst man kunde.

För mig som har väldigt svårt att somna under alla omständigheter som inte innefattar total tystnad, beckmörker och rörelsefrihet blir detta lite smått störande för min skönhetssömn. Men eftersom hon är så bedårande söt och de små fossingarna så mjuka kunde hon nog kommit undan med det. Om det inte varit för storebror det vill säga. Han bröt tystnaden.. vilket är ännu värre... Eftersom han har mandlar stora som en mindre kontinent snarkar han en del. Lägg till det att han verkar ha börjat drömma en hel del och därmed mumlar lite i sömnen och då och då låter som att han börjar gråta.

Under nattens första timmar, då svägerskan fortfarande satt och slet med jobb, studsade jag mellan min säng och hans som en gummiboll för att se vad som var fel så att han skulle hålla sig tyst så att jag skulle kunna somna nån gång. Det verkade dock aldrig vara något mer fel, i alla fall inget allvarligare än att mamma ännu inte låg vid sidan om. Till slut kom svägerskan också och la sig och då blev han lite lugnare.

När lugnet äntligen började lägga sig gjorde katten inträde. Efter idogt jamande utanför sovrumsdörren blev han insläppt och spann högt och ljudligt, tacksam för mattes uppmärksamhet. När klockan ringde vid 6 önskade jag mig innerligt några ynka minuters sömn till...

mission accomplished..

Jag känner mig svimfärdig, spyfärdig, snurrig i huvudet, öm i knäna, trött i ryggen, stel i benen, kramp i magen, svullna fötter.... men jag gjorde det!! 17,6 stolta kilometer längs med Gamla Lundavägen. Redan innan Värnhem började jag kraftigt fundera på om detta verkligen var en speciellt bra idé. Jag kände mig ju trots allt ganska trött i kroppen redan. Men inte är väl jag den som ger upp heller!! Inte mycket annat att göra än att låta benen gå.

Efter lite knappt en mil, strax före Åkarp, tog jag en stretch- och russinpaus och gick ett par hundra meter. Sen bar det av igen. Det blev ett par korta stretchpauser till och några gånger började jag gå en liten bit för att inte falla ihop av ren utmattning. De sista 4 kilometrarna var mer eller mindre olidliga och den sista kilometern hade jag sån kramp i magen att jag sprang lite lätt framåtlutad. De sista 300 metrarna praktiskt taget kröp jag.. och nej, jag tog inte trapporna upp till 4:e våningen när jag kom hem.

Nu har jag nog mer än överbevisat för mig själv att jag kan springa långt om jag vill det. Nu behöver jag inte testa det här igen.. på ett tag i alla fall.. =)

run, ran, exhausted...

Usch.. nu börjar jag ju bli riktigt nervös.. Kommer jag verkligen att fixa det här, eller kommer jag få hoppa på bussen i Hjärup för att jag inte pallar mer? Kommer jag att frysa mig sönder och samman? Kommer de stackars knäna palla ett par timmars nötande mot den hårda asfalten?

Jag laddade med ett rejält mellanmål kl 15. Har förhoppningsvis hunnit smälta undan det lagom till 17 då jag tänker bege mig från kontoret. Håll tummarna nu!!

Brahmsifierad...

Jag somnade med en Brahmsfuga på hjärnan och vaknade med densamma.. Det här stycket börjar nog snart stiga mig åt huvudet. Kanske blir det någon form av overload att sitta och lyssna på det flera timmar om dan på jobbet, för att sen gå och sjunga det själv ytterligare ett par timmar..

I morgon är det doktorspromovering och den därtill tillhörande buffén där vinet flödar frikostigt. Det brukar vara riktigt kul, så jag ser verkligen fram emot det!!

Men innan i morgon så är det ju trots allt idag.. och idag är alla förberedelser gjorda för att ta mig an min största fysiska utmaning hitintills: Att springa hem från jobbet. Vi borde ha en omröstning! Hur många tror att jag gör det och klarar det? Vem tror att jag bangar? Och vem tror att jag gör det, men stryker med på kuppen!

running down memory lane...

Min jakt efter en löprunda där man inte springer genom några parker och mörka gränder fortskrider. Det känns så himla trist att man ska behöva tänka på vart man rör sig och behöva vara rädd. Det är inte så jag vill leva mitt liv. Men.. better safe than sorry.

Idag tog sökandet mig till mitt tidigare hood. Jag passerade nationen jag var med i som student, mattehuset där jag suttit otaliga timmar med blod, svett och tårar samt delphi där jag bodde mina första år som teknologstudent. Konstig känsla det där. Det är snart fem år sen jag tog examen. Det känns som en evighet sen, samtidigt som jag inte riktigt kan greppa att det är så många år som gått. Vart tar all tid vägen egentligen?

Det känns på nåt sätt som att ingenting hänt sen dess. Som att livet har stått stilla och att jag är precis densamma. Sen börjar jag tänka efter lite.. och inser hur otroligt mycket som egentligen hänt. Att nästan inget av det som är min vardag idag, var min vardag då. Så många människor som kommit och gått i mitt liv. Ett antal olika boenden, om än med samma möbler. Hur jag inte alls är den jag en gång var.. på gott och ont kanske...

tvåsovare..

Vilken chock man får när de där "bara 5 minuter till" helt plötsligt har resulterat i att klockan är 14. Hade inte direkt några mer storslagna planer för dagen än att städa och kanske gå en promenad, men nu känns dagen på något sätt redan gången. Frukost vid halv tre-snåret tillhör ju inte direkt vanligheterna.

Festen igår var dock riktigt kul!! Istället för den vanliga köksfesten lyckades vi få till nån alternerande fest där alla verkade gå som ett lämmeltåg mellan rummen så det ena av dem nästan alltid var tomt. Än en gång har vårt värdpar lyckats få till en riktigt bra fest där alla verkar trivas och prata med alla. Och framåt småtimmarna plockades lips och dansmattorna fram för en liten extra boost.

still going strong...

Måste ju säga att it's looking good!! Blurrade ut träningskompisarnas namn så att ni inte ska veta vem det är som klått mig. ;-)

pianissimo…

Hittade det här klippet i ett inlägg i en blogg jag läser idag. Gissa om jag blev sugen!!! Kanske inte hade blivit Brahms den här gången, men gott och väl en gubben noa eller nåt. =)

snoozarnas drottning...

Ännu en morgon låg jag som klistrad i sängen.. Klockan ringde som vanligt och jag tryckte på snoozeknappen så länge det bara gick. Bara 15 minuter till.. och 5 till... 5 minuter till.. det gör ju inget... Till slut har jag snoozat en halvtimme och hinner så klart inte äta någon frukost hemma idag heller.. Hur gör de där morgonmänniskorna egentligen? De som vaknar med ett leende, helst lite för klockan ringer, och skuttar ur sängen starka och redo att börja en ny dag. Finns det några såna förresten? Eller är det bara jag som inbillar mig att andra tycker att det är roligare än jag gör? Jag är alltid precis lika trött oavsett när jag gick och la mig och har ingen lust alls att sticka ut fötterna utanför det gosiga täcket.. eller att lyfta huvudet från den fluffiga kudden..

Jag tror att jag har börjat bli en av de där människorna jag lovat mig själv att jag aldrig skulle bli. En som bara upplever veckodagarna som ett ständigt tugg, ett nödvändigt ont, och som bara längtar efter helgen. Veckorna följer ungefär samma mönster varje vecka. Måndag och tisdag känns segare än segaste sega.. Sen kommer onsdagen och då är man helt plötsligt lite förvånad att man redan är mitt i veckan. Körövningen på onsdagskvällen brukar höja upp humöret ytterligare. Därefter kommer torsdagen och med den förvåningen och glädjen över att "i morgon är det fredag!!". Sen är det ju fredag!! =)

Wie lieblich sind deine Wohnungen...

Dags att lobba lite för nästa konsert!! Ni kommer väl? Kommer bli kanonfint!!! =)
Boka biljetter här!!

mmm...

Trevligt med lite extra ögongodis på kontoret... :-)

nothing changes but everything is new...

Så var den då på plats! Den nya bloggen med det gamla utseendet!! Nothing changes but everything is new. =)

Gårdagen bjöd på både det ena och det andra. En hektisk och rolig dag. Jag gick ut starkt med att slita mig ur sängen vid 8-snåret för att packa ihop allt som behövdes under dagen och att kladda på tillräckligt mycket smink för att stå mig långt in på småtimmarna. Lite manikyr hanns också med. Sen begav jag mig mot Malmö där kören hade sin första konsert för säsongen i Husie kyrka. Efter konserten kastade jag mig ut i blåsvädret för att ta mig hem till en kollega och svida om inför en annan kollegas 30-årskalas. Riktigt lyckad kväll och jag har fortfarande ont i fötterna efter de för smala och för höga stövlarna jag vinglade runt i under kvällen. =)

Dagen hitintills har därmed inte inneburit något annat än slötittande på TV i soffan. Men nu är det slut med det!! Nu bär det av till gymmet för veckans 5:e träningspass. I'm on a roll!!

åldersnoja... check!!

Jag insåg precis att jag snart måste byta checkbox... =(

Inför mitt stundande checkboxbyte har jag fått tipset från en vän att ta semester på Dagen D och göra nåt kul. Unna mig nåt. Ju mer jag tänker på det, desto mer lockad av idén blir jag. Men, jag har absolut ingen aning om vad jag skulle göra!! Någon som har några tips? Den infaller en fredag och får bara vara en endagarsaktivitet eller max fram till lördag lunch typ. Kom igen!! Spotta ur er idéer! =)