and the award for most pathetic person goes to...

..me!!

Nu är det bevisat. Jag är verkligen världens mest patetiska människa. När alla andra har tillbringat helgen med nära och kära och fyllt fönsterna med julstjärnor och magarna med nybakade lussekatter, så har jag fortsatt jobba på min relation till min digitalbox. Jag har tränat och tittat på tv. Hela helgen. Punkt. Och så undrar jag varför jag aldrig träffar någon... Dessutom, för någon som tränar så pass mycket som jag gör är det riktigt patetiskt hur man kan vara så klen och oformlig. Ytterligare en mindre lukrativ egenskap.

Tack och lov att det är måndag i morgon så man får träffa lite folk igen... Hmm.. hur patetiskt var inte det...

mer info!

Lite mer info om konserten finns här.

snuvad på advent...

En återkommande sjungning för kören är Malmö stads hallaballo på Gustav Adolfs torg den förste advent. Tillsammans med ett överreklamerat brassband sjunger vi lite julsånger samt en pinsam nyskriven julsång för Malmö stad som sitter kvar i huvudet fram till påsk ungefär. Inte en sjungning vi sätter högst på vår meritlista, men definitivt ett trevligt bidrag till körens kassa.

I år blev vi snuvade på vår adventssjungning!! En gymnasiekör (som jag inte tänker göra reklam för här...) har för andra gången dragit oss vid näsan och stulit en för oss viktig sjungning mitt framför våra ögon. I fjol stal de en tv-inspelning av Lucia inför vilken vi hade låtit sy upp nya fantastiskt fina lusselinnen. Jag har aldrig hört den här kören själv, men har hört från många människor som är kunniga i musik att de inte är något att hänga i julgranen.. Så hur kan då denna mediokra pubertetskör stjäla så mycket från oss, som är så fantastiskt duktiga? Ja, har man en mamma som sitter som eventansvarig på kommunen så kan tydligen allting gå vägen!! Men nej då.. jag är inge bitter.

Jag tycker nu att vi alla gör gemensam sak i att bojkotta Malmö stads baluns på söndag!! Istället tycker jag att ni ska gå och köpa biljetter till vår julkonsert nästa helg, den 5-6 december. Mycket julstämning utlovas!!

välkommen till världen!!

Bananbarn på jobbet.

i hate mondays...

Måndag igen.. Så kallt och mörkt ute och så varmt och gott under täcket... Jag vill verkligen inte gå upp. Vill bara få sova lite till.. 15 minuter till. 10. 5 då? Så snart man väl sparkat igång veckan rusar den iväg och så är det snart helg igen. Men gud vad jag hatar måndagar...

nåja... vad är en bal på slottet?

Äntligen är det helg!! Den här veckan har innehållt mer spänning än vad man någonsin kan tänka sig. Mer spekulationer och betting skulle inte kunna förekomma ens på en travbana. Förhoppningsvis kan den här helgen få bli en vila från allt det tråkiga och ikväll ska jag ju gå på bal!!!

Så nu börjar istället balförberedelserna. Kl 14 dyker min kompis Emma upp för lite piffning och därefter vankas det konsert med FN-kören. Har nog aldrig gått på konsert i full balmundering tidigare. =) Fortfarande kvarstår problemet huruvida jag kan klämma mig i min balklänning från studenten eller inte. Men jag har en backup-plan om det inte går vägen. Innan 14 ska jag ha hunnit äta frukost, springa en runda, duscha, sätta upp håret och äta middag. Dags att börja nu tror jag.. =)

dagens outfit...

Knallade införbi lilla ICA-butiken på väg hem från gymmet. Det var relativt lång kö och ett par steg framför mig står en tjej, något yngre än jag. Vid flertalet tillfällen kom jag på henne med att titta väldigt konstigt på mig.. det tog inte lång tid innan jag förstod varför.

Håret uppsatt i en slarvig hästsvans. Hårband för att hålla tillbaka håret i pannan. Fullkomligt genomsvett efter det avslutande passet på trappmaskinen. Rödflammig och varm i ansiktet. Fullt sminkad, frånsett den något utsmetade eyelinern i ögonvrån. Tajt skinnjacka med scarf. Svart väska i skinnimitation över axeln med träningskläder och handväskan käckt i armvecket. Blåa slasiga träningsbyxor utan resår vid foten. Avslutningsvis ett par svarta boots med klack och en liter mjölk i högsta hugg. Klockren kombo. Hon var säkert bara avundsjuk.

jag blir galen...

Det tisslas och tasslas och spekuleras överallt... Jag orkar inte höra längre. Alla har olika teorier om allting.. Vill bara gå hem och stänga in mig och vänta tills allt är över. Jag orkar inte tänka mer på det. Det kommer bli skit oavsett vilket. Vill inte längre vara någon bricka i någon annans spel. Ge mig tillbaka kontrollen över mitt liv!! Jag blir snart galen av att inte veta...

no shit sherlock...

mardrömmar...

När man inte trodde det kunde bli värre så överaskar livet en med att det kunde det visst bli... Kan någon väcka mig ur denna mardröm?!

jagad...

Vad gör man när tankar på det förflutna jagar en och man bara inte orkar ta tag i dem.. inte orkar bearbeta dem.. av rädsla för vad man kommer dra upp ur det stora svarta hålet?

besprutad...

Sprutan är tagen. Hela proceduren var över på mindre än 10 minuter. Det var ingen kö för att komma in och väl inne satt det grupper av vitklädda människor utspridda över hela skolans matsal och vinkade hej vilt för att få nya offer.

Jag blev framvinkad av 2 unga killar som när jag närmade mig sa "Nu är du vår!!" och skrattade elakt åt nån kollega vid ett annat bord... Ökade inte direkt på den lugna och behagliga känslan i kroppen.. De förklarade att man ju kan få lite ont i armen och lite sjukdomskänsla och jag frågade om man kan träna eller om det bör undvikas. Svaret var enkelt, "Det kan du väl, men jag tror inte du kommer vilja!! Moahahaha!!!". De sa att man kan få svårt att lyfta armen.. vem ska då tvätta håret på mig??

Innan jag hann blinka var i alla fall sticket över och hade inte känts nånting. Tack och lov.. har haft ett antal mardrömsscenarion när jag har tagit blodprov. Den här gången fick jag inte ens något plåster.

Så nu återstår bara att luta sig tillbaka i TV-soffan och invänta armlårkakor och febertoppar.

världens sämsta dotter....

Min pappa och jag har inte världens bästa kontakt. Jag har inte vuxit upp med honom och då blir det väl lätt så. Tyvärr är jag extremt dålig på att höra av mig till honom, och det jag i huvudsak brukar göra är att åtminstone ringa på hans födelsedag. Den är idag. Det har jag gått och tänkt på hela dan. Så att jag verkligen inte skulle glömma det. Efter jobbet skulle det bli. På väg hem från gymmet. Men....

Hur kunde jag glömma att ringa min pappa!!? Nu är det så sent så nu kan jag inte ringa.. Jag måste vara världens sämsta dotter... Jag skickade världens mest ursäktande sms.. men vad hjälper det. Vem vill ha ett sms från sin dotter på födelsedagen..

spruthysteri..

Nu har turen kommit till mig. Även jag har fått ett "erbjudande" om vaccinering. På söndag ska det ske. Är verkligen inte alls sugen på att ligga pall flera dagar med feber och ont i armen. Inte kunna träna eller jobba. Jaja.. jag vet. De flesta får bara lite ont i armen. Men med min tur kommer jag garanterat utan minsta tvekan att bli toksjuk av vaccinet. Så, varför ska jag bli sjuk för att inte nån annan ska bli det? Ska man ta det där vaccinet eller inte? Vad tycker ni?

spridning...

Har sett två allvarliga fall av spridning idag.

Först och främst verkar det som att dokusåpan Ullared har satt igång kommersen ytterligare för GeKås. Gick förbi en kombi som var fylld till bristningsgränsen med de gula kassarna. Till och med på instrumentbrädan hade de lyckats klämma in en påse. Inte mycket plats för benen kvar där inte..

Dessutom har även Sydsvenskan fått nys om att jag har en stundande födelsedag. Fick brev idag om att jag kan lägga in foto och lite info om mig själv. Vad sägs? Ska jag slå till? My 15 minutes of fame. =)

envisheten själv...

Ibland förundras jag över vad man kan få sig till genom ren vilja. Idag var dagen då jag skulle springa en liten runda för första gången efter förkylningen. Punkt. Sen kvittar det att det blåser, regnar och är snorkallt. Sagt och gjort. Det är tragiskt vad snabbt man tappar formen, men jag hoppas att det går snabbt att hitta den igen. Den här gången tänker jag banne mig inte ge upp!! Invigde det nya understället och mössan och det funkade alldeles ypperligt. Jag springer inte fort, men jag är snygg!! ;-)

un jour miserable...

Man tycker att man borde lärt sig vissa när man uppnått den aktningsvärda åldern av 29. Men ibland överaskar man sig själv med att man tydligen inte lärt sig ett jota. Så, idag tillbringas dagen med självömkan och huvudvärk i tv-soffan med fjärrkontrollen i högsta hugg. Alla de storslagna ta-tag-i-saker-planerna jag hade för dagen har helt gått i stå och förskjutits på morgondagen istället.

Under en lång tid nu har jag ju funderat på att köpa en pulsklocka med gps. Den storslagna planen var att jag skulle uppnå lite mål med att komma i form till min födelsedag och då få unna mig denna fantastiska tingest. Men nu har jag så klart insett att jag inte kommer att ha nåt målen till min födelsedag och därmed måste jag så klart köpa den nu i alla fall. Praktiskt det där med att vara vuxen trots allt och få fatta de beslut man vill. Så snart är den min! Då ska det springas vill jag lova! =)

my precious...

åh-hej...

Nu är det dags. Första gympasset på tre veckor. Som vanligt när jag går hem emellan så fastnar jag framför tv-n en stund och ska bara titta lite... men nu ska jag banne mig gå!! Beware.. Alexandra is on the move.

det var inte jag....

jag lovar.... jag har inte gjort nåt...

vart tog tiden vägen?

Det här med tid upphör aldrig att förvåna mig. Hur tiden kan gå snabbt och långsamt på samma gång. Som de 5 långa svåra år som förlupit på nolltid sen min examen .. Eller som nu, hur det som kändes som en evighetslång helg eftersom jag fick en dag extra nu känns som att den aldrig inträffat när man suttit och knapprat på tangentbordet igen i några timmar.

Ytterligare en rolig iakttagelse jag gjort är hur olika lång tid det kan ta att ta sig från en punkt till en annan beroende på hur lång tid man har på sig. Detta inträffar oftast när man ska hinna med någon form av kollektivt fordon, typ en buss eller tåg. Ska man flyga är man ju oftast lite mer förberedd med de kopiöst långa 2 timmarna innan flighten man ska befinna sig på plats (detta kan för övrigt infinna sig under första punkten i första stycket. Tiden går ju oftast rätt fort ändå.. så länge inte flyget är timmar försenat så klart för då står tiden still.).

Säg att en sträcka tar 5 minuter att gå. Om jag kommer iväg 10 minuter innan bussen ska gå och alltså i lugn takt kan promenera till bussen så kan man ge sig katten på att det bara tog 3 minuter att komma fram. Om jag å andra sidan (vilket är det vanligast förekommande) är sent ute och kommer iväg endast de där 5 minuterna innan bussen ska gå och alltså får gå riktigt fort och med största sannolikhet också springa på mina höga smala klackar, så kan man hoppa upp och sätta sig på att det tar minst 7 minuter att komma fram och att rumpan på bussen försvinner bakom kröken lagom till min andfådda ankomst. Varför är det så?! Murphys lag?

der Geist spricht...

Konserten igår gick jättebra!!! Jag sjöng väldigt försiktigt och höll tillbaka under de långa och höga tonerna under uppsjungningen och repet före konserten. Blev lite orolig då det kändes lite instabilt, framförallt i insatserna. När sen väl konserten var igång krämade jag på och rösten höll! Inga hostattacker heller under hela konserten. Det är som ett mirakel! Det var mer eller mindre fullsatt i kyrkan och alla verkade nöjda efteråt. Roligt också att se vår dirigents belåtna min under hela konserten.

Efterföljande fest var som vanligt riktigt kul, även om jag idag känner sviterna i halsen av det högljudda pratet.. Men nu ska vi ju inte sjunga Brahms på en hel vecka då det bär av till Tyskland, så nog ska det hinna bli bra tills dess. =)