Under de 12 dagar vi var iväg bodde vi max 2 nätter i rad per ställe, dvs jag har konstant bott i min resväska. Samma resväska står nu ouppackad på sovrumsgolvet och jag har en känsla av att den kommer att stå där ett tag till.. Vi har besökt Havanna, Pinar del Rio, Santa Clara, Trinidad, Cienfuegos och därefter tillbaka till Havanna. Konserterna var många och schemat fullspäckat. Varje dag stod det något på schemat, antingen konserter, sammankomster med Kubanska körer eller en tur på bussen till nästa ort. Begreppet fyra spydde resten dog (eller kanske snarare fick diarré) har fått en helt ny och mycket mer verklig innebörd. Många blev sjuka på resan och under konserterna blev man nästan svimfärdig av värmen och bristen på luftkonditionering. Att hålla konsert då det fortfarande är över 30 grader ute och långt varmare inne kan ta kol på den bästa.
Det som hade känts jobbigt i Sverige med våra fina toaletter kändes lite jobbigare på Kuba. Där går nummer två oftast inte att spola ner på toaletten, om den nu går att spola överhuvudtaget. En spolspann fick ofta stå i beredskap inne på toaletten. Under bussturerna då två busslaster med kissnödiga ynglingar anländer till en liten oas där toaletterna inte går att spola och inget vatten kommer ur kranen är glädjen inte direkt på topp. Det var kanske ok om man var nummer 2 i kön, kanske till och med nummer 3... men inte om man var nummer 76..
Det är svårt att förstå hur fattiga och begränsade landets invånare är. I många restauranger och butiker (vilka jag dock inte såg så många av.. förstår inte var de köper sina kläder och saker) får man endast handla med CUC och inte med CUP, vilket är den valuta alla får sin lön i. Jag vet inte om de får växla till sig CUC, men oavsett vilket skulle de knappt ha råd att göra det. Längs med alla vägar, inne i stan såväl som längs med motorvägarna, färdas folk med häst och vagn och det är ena magra stackare till hästar som tvingas dra förmodligen alltför tunga lass. Korna är så magra och knotiga så det är svårt att förstå hur de kan ge någon mat.
Jag slogs hela tiden av hur vackert Kuba, och då tänker jag nog främst på Havanna, måste ha varit för ett antal årtionden sen. Hela staden såg ut att ha blivit lämnad vind för våg för att förfalla. Flera gånger häpnades jag över dessa rivningsobjekt där jag var övertygad om att ingen kunde ha bott på länge, för att i nästa ögonblick se nytvättade kläder hänga på tork utanför ett av husets fönster. Huset bredvid kunde vara i toppskick då de bit för bit går genom husen och rustar upp dem och målar de i samma glada härliga färger som de förmodligen en gång alla haft. Längs med gator och torg vimlade hela tiden fullt med folk som inte tycktes göra någonting. Alla verkade bara driva runt eller stå och hänga i nåt hörn. Små pojkar som spelade fotboll på en gata och små flickor som följde ens steg och frågade om man hade karameller eller kanske en slant.
