dagens goda gärning...

Jag är inte någon blodgivare. Egentligen borde man ju vara det, men anledningen att jag låter bli är att jag är så otroligt svårstucken. Jag har fått utstå intensiv stasning med både blodtrycksmanschett och band, värmande riskuddar, felstick och grävande och alltid en ingående undersökning av båda mina armar samt en gång till och med en kanyl i handen då de till slut gav upp. Men för en tid sen blev jag utplockad att vara kontrollgrupp för en undersökning av MS och allt jag skulle behöva göra var att fylla i en undersökning och lämna ett par små rör blod. Det här kändes som något jag kunde klara av och därmed få mitt dåliga samvete över att inte vara blodgivare stillat. En stor eloge till sköterskan idag som prickade ett välfyllt blodkärl på första försöket!! Kan inte minnas när det hände senast..