söndag 14 februari 2010

lost in translation...

Jag har sett filmen förut, till och med ett par gånger tror jag, men har aldrig riktigt tyckt om den. Jag har tyckt att den varit långsam och tråkig. Intetsägande och kanske till och med lite konstig. Ikväll såg jag den igen för första gången sen jag kom hem från Tokyo, och ikväll älskade jag den. Alla underbara små detaljer med Japan som jag inte längre tänker på. Alla platser jag känner igen. Taxibilarna med de automagiska dörrarna och spets över nackstöden. Myllret av svarthåriga huvuden under de genomskinliga paraplyerna på väg i valfri riktning över det gigantiska övergångsstället i Shibuya. Alla bugningar och artiga gester. En galen utekväll på nåt karaokeställe. Den fantastiska maten.

Jag kände en stark längtan tillbaka när jag såg filmen. Hoppas att jag nån gång får möjligheten att åka tillbaka, även om det nog aldrig kommer kunna mäta sig med de två månader jag bodde där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar