snoozarnas drottning...

Ännu en morgon låg jag som klistrad i sängen.. Klockan ringde som vanligt och jag tryckte på snoozeknappen så länge det bara gick. Bara 15 minuter till.. och 5 till... 5 minuter till.. det gör ju inget... Till slut har jag snoozat en halvtimme och hinner så klart inte äta någon frukost hemma idag heller.. Hur gör de där morgonmänniskorna egentligen? De som vaknar med ett leende, helst lite för klockan ringer, och skuttar ur sängen starka och redo att börja en ny dag. Finns det några såna förresten? Eller är det bara jag som inbillar mig att andra tycker att det är roligare än jag gör? Jag är alltid precis lika trött oavsett när jag gick och la mig och har ingen lust alls att sticka ut fötterna utanför det gosiga täcket.. eller att lyfta huvudet från den fluffiga kudden..

Jag tror att jag har börjat bli en av de där människorna jag lovat mig själv att jag aldrig skulle bli. En som bara upplever veckodagarna som ett ständigt tugg, ett nödvändigt ont, och som bara längtar efter helgen. Veckorna följer ungefär samma mönster varje vecka. Måndag och tisdag känns segare än segaste sega.. Sen kommer onsdagen och då är man helt plötsligt lite förvånad att man redan är mitt i veckan. Körövningen på onsdagskvällen brukar höja upp humöret ytterligare. Därefter kommer torsdagen och med den förvåningen och glädjen över att "i morgon är det fredag!!". Sen är det ju fredag!! =)