man vet att man sovit för lite när...

... det går åt en halv burk concealer för att täcka de mörka ringarna under ögonen...

hur länge kan man undvika det oundvikliga...

Jag vandrar omkring i limbo. Stundvis känns det helt som vanligt, det vill säga alldeles fantastiskt. Jag intalar mig att vi visst har en framtid och att det kommer att bli bra på ett eller annat sätt. Nästa sekund inser jag att jag inte kan leva som han vill och att våra drömmar faktiskt är helt oförenliga. Men hur gör man slut på något som känns så underbart bra? Hur väljer man något man vet att man hatar framför något som är härligt, även om man vet att det inte kommer att gå...? Det är inte rättvist att behöva fatta ett sånt beslut... Det gör fysiskt ont i bröstet och jag kan knappt andas..

det gör även ont när knoppar vissnar...

Konstigt... hur mycket man än blivit förvarnad.. så gör det ändå så ont när man märker att det börjar gå sönder... =(

tunnellen...

Visst är det snällt av citytunneln att skapa en nedräknare till min födelsedag!! =)

varsågod att slå dig ner här och vänta…

Idag var en riktig väntrumsdag. Jag har alltid haft lite problem med exem, och idag skulle utredningen av varför fortsätta. Jag kom till Läkarhuset i ganska så lagom tid, sisådär 10 minuter före min bokade tid. 50 minuter senare tyckte jag att det var lite väl lång tid för att vara en normal försening, och mycket riktigt, det hade på något sätt inte blivit registrerat att jag kommit dit. Hur som helst så fick jag snabbt komma in i ett undersökningsrum och det tog max 5 minuter innan jag var klar.

Därefter bar det av till en Citykliniken för att få min tredje och sista Twinrix-spruta. Nu borde det ju gå fort, tänkte jag lite stressat för mig själv, när andelen resande folk är lite mindre. Tji fick jag när jag träder in i väntrummet och minst 3/4 av Lunds pensionärer sitter och väntar på att få sin influensaspruta. Jag sjönk ner i en stol och försjönk i min bok. Könumren tickade dock upp relativt snabbt och sen var jag på väg igen mot jobbet.

Så, nu sitter jag här, med ett litet plåster på vänster axel och lite storebror-har-slagit-mig-på-nerven-smärta, och en gigantisk lapp på vardera skuldra som ska sitta till på onsdag. Det vill säga att nu råder det tränings- och duschförbud till efter avläsning på torsdag. Ska bli kul att se när kollegorna börjar rynka på näsan och undra vad det är som luktar. :P

fotboll schmotboll...

Jag verkar vara född utan en gen som alla andra verkar ha. Fotbollsgenen. Inte spela fotboll, utan titta. Till höger och vänster haglar kommentarer om matcher och resultat och jag är fullkomligt (och lyckligt) ovetande. Jag sörjer inte på något sätt att vara bortrest ett par veckor under fotbollsspektaklet och hoppas bara slippa tvingas sitta på nåt sjabbigt hak i La Habana och kolla på fotboll där istället. Men Kubanerna gillar väl inte fotboll.. eller?

2 down, 1 to go...

Jag förstår inte var det senaste halvåret har tagit vägen. Man säger ju att tiden går fortare ju äldre man blir, och kanske är det det faktum att jag har uppnått en ärovärd ålder som gör att tiden bara flyger iväg. Eller också är det det faktum att jag bara jobbat 4 dagar i veckan hela året. Hela tillvaron har blivit en enda lång helg där jag varje vecka känner mig lite stressad av att det redan är torsdag och jag inte hunnit det jag skulle på jobbet, för att sen njuta hela fredagen av att veta att alla andra jobbar när jag bara går och myser, för att sen komma till lördagen och deppa över att jag ska jobba i morgon, för att inse att i morgon är det ju söndag och att helgen är evighetslång, för att på söndagen deppa över att helgen var så kort...

Den här veckan spär ju dessutom på med en extra dags ledighet. 3 dagar helg. 3 dagar jobb. 4 dagar helg. Jodå... det kan jag nog vänja mig vid. =)

varning för känsliga läsare: mutterinlägg...

Vilken seg dag det här blev... Allmän olust till allt och framförallt till det planerade träningspasset.. Lyckades mot alla odds dra mig ner på stan (i två omgångar ska tilläggas) för en första vaccination inför resan och ett ärende. Är nu highly resistant mot polio, difteri, stelkramp och kikhosta samt har blivit itryckt den första twinrix-sprutan. One down, two to go. De är inte billiga de där twinrix-sprutorna, men så ska de ju hålla 25-30 år också.

Efter att ha tryckt i mig en massiv falafel (varför finns det bara stor och jättestor? vad hände med normal? men gud vad det är gott med falafel!!) somnade jag på soffan några timmar. Under tiden hann smärtan i armen bli värre och nu känns det återigen, precis som efter svinisen, som när storebror utdelat ett dödande slag mot nerven i axeln.. ouch.. Kombinerat med min nackspärr från att ha legat konstigt i natt kände jag mig oerhört osugen på träning.

Istället drog jag mig yrvaken in till stan för dagens andra ärende. Det börjar bli dags att göra mig av med den där förlovningsringen... Jag gjorde en kort visit på Crafoord auktioner i Lund för att få ringen värderad och sälja den om det lät lovande. Hur är det ens möjligt att en ring inköpt för över 15000 kr kan värderas till 2000?! Det är ju rena rånet.. Bedrövad gick jag därifrån och funderade på vad jag skulle göra istället... Jag som hade hoppats kunna fylla den största delen av hålet efter mina 7000 kr i restskatt i år.. Bah...

standardinlägg...

Nu har det än en gång gått sådär långt mellan inläggen att jag snart kommer få skäll av mina största fans (hybris..). Men se det händer inte så mycket spännande i frökens liv, framförallt inte som skulle vara så kul att läsa om. Jag började tänka i banor av att det kanske skulle vara smart att ha ett standardinlägg att köra de dagar då det inte hänt så mycket. Det skulle kunna låta något i stil med det här:

"Hej bloggen!!
Idag ringde klockan tidigt som varje dag. Jag var väldigt trött och orkade inte gå upp när klockan ringde, utan snoozade i en halvtimme. Därefter fanns det inte tid för basic saker som att äta frukost, sminka mig snyggt samt omsorgsfullt välja ut kläder och bling-bling. Därefter tog jag mig i all hast till stationen (anm. detta kan ske till fots, buss eller cykel, så ni får själv föreställa er detta beroende på eget humör). Jag kom fram till stationen ca 2 millisekunder innan tåget skulle gå och fick springa för allt vad tygen höll. Jag svettades ymnigt och blev tvungen att stå på tåget med en äldre mans armhåla i näshöjd. Väl framme på kontoret jobbade jag en stund innan frukostmackan. Sen åt jag lunch. Sen åt jag ett äpple. Därefter begav jag mig hemåt enligt liknande tågprocedur som i morse. Hemma åt jag alldeles för mycket och däckade sedan på soffan. Då klockan började bli för mycket tog jag mig i kragen och tvingade mig till gymmet. Det var grymt jobbigt.. återigen svettades jag ymnigt, men i bättre kläder den här gången. En snabb dusch och ett mellanmål senare damp jag återigen ner i soffan för att mysa en stund med min digitalbox innan jag drog mig till sängen. Detta enligt tradition ett par timmar senare än lämpligt. Ännu en spännande dag är förbi!! God natt bloggen!!"

Men idag är det onsdag, och onsdag är inte en vanlig dag!! Idag blir det körövning och kvarstående tid till vårkonserten krymper raskt. Det franska uttalet ska finputsas och bara därför är det ju befogat med ett glas vin efteråt. =)

jag är ett ägghuvud... =)

ibland gör man dumma saker...

... men det kanske är det som är att leva lite...

slutpusslat...

Vid min senaste visit hos kunden jag nu har jobbat med passade jag på att köpa ett pussel. 1500 bitar för 20kr. Som hittat!!! På baksidan fanns ett rutnät med bokstäver som hjälp för att hitta rätt bitar, och till en början tänkte jag att "aja baja, sånt fusk får man inte använda". Det tog inte lång stund förrän jag tappade tålamodet totalt och flitigt började använda rutnätet för nästan varenda bit, och trots det tog det mig lång tid att få det klart. Men en vacker dag (och det var det ju idag!) så låg det färdigt!!

dagens goda gärning...

Jag är inte någon blodgivare. Egentligen borde man ju vara det, men anledningen att jag låter bli är att jag är så otroligt svårstucken. Jag har fått utstå intensiv stasning med både blodtrycksmanschett och band, värmande riskuddar, felstick och grävande och alltid en ingående undersökning av båda mina armar samt en gång till och med en kanyl i handen då de till slut gav upp. Men för en tid sen blev jag utplockad att vara kontrollgrupp för en undersökning av MS och allt jag skulle behöva göra var att fylla i en undersökning och lämna ett par små rör blod. Det här kändes som något jag kunde klara av och därmed få mitt dåliga samvete över att inte vara blodgivare stillat. En stor eloge till sköterskan idag som prickade ett välfyllt blodkärl på första försöket!! Kan inte minnas när det hände senast..

dagens I-landsproblem..

Jag måste ha världens minsta öron! Det finns ingen öronpropp eller öronsnäcka som är ens i närheten av att passa in i mina små söta öron. Att föra ett samtal med någon via headset är spännande, man vet aldrig när de kommer braka i golvet.

and the award for most pathetic person goes to...

..me!!

Nu är det bevisat. Jag är verkligen världens mest patetiska människa. När alla andra har tillbringat helgen med nära och kära och fyllt fönsterna med julstjärnor och magarna med nybakade lussekatter, så har jag fortsatt jobba på min relation till min digitalbox. Jag har tränat och tittat på tv. Hela helgen. Punkt. Och så undrar jag varför jag aldrig träffar någon... Dessutom, för någon som tränar så pass mycket som jag gör är det riktigt patetiskt hur man kan vara så klen och oformlig. Ytterligare en mindre lukrativ egenskap.

Tack och lov att det är måndag i morgon så man får träffa lite folk igen... Hmm.. hur patetiskt var inte det...

i hate mondays...

Måndag igen.. Så kallt och mörkt ute och så varmt och gott under täcket... Jag vill verkligen inte gå upp. Vill bara få sova lite till.. 15 minuter till. 10. 5 då? Så snart man väl sparkat igång veckan rusar den iväg och så är det snart helg igen. Men gud vad jag hatar måndagar...

nåja... vad är en bal på slottet?

Äntligen är det helg!! Den här veckan har innehållt mer spänning än vad man någonsin kan tänka sig. Mer spekulationer och betting skulle inte kunna förekomma ens på en travbana. Förhoppningsvis kan den här helgen få bli en vila från allt det tråkiga och ikväll ska jag ju gå på bal!!!

Så nu börjar istället balförberedelserna. Kl 14 dyker min kompis Emma upp för lite piffning och därefter vankas det konsert med FN-kören. Har nog aldrig gått på konsert i full balmundering tidigare. =) Fortfarande kvarstår problemet huruvida jag kan klämma mig i min balklänning från studenten eller inte. Men jag har en backup-plan om det inte går vägen. Innan 14 ska jag ha hunnit äta frukost, springa en runda, duscha, sätta upp håret och äta middag. Dags att börja nu tror jag.. =)

dagens outfit...

Knallade införbi lilla ICA-butiken på väg hem från gymmet. Det var relativt lång kö och ett par steg framför mig står en tjej, något yngre än jag. Vid flertalet tillfällen kom jag på henne med att titta väldigt konstigt på mig.. det tog inte lång tid innan jag förstod varför.

Håret uppsatt i en slarvig hästsvans. Hårband för att hålla tillbaka håret i pannan. Fullkomligt genomsvett efter det avslutande passet på trappmaskinen. Rödflammig och varm i ansiktet. Fullt sminkad, frånsett den något utsmetade eyelinern i ögonvrån. Tajt skinnjacka med scarf. Svart väska i skinnimitation över axeln med träningskläder och handväskan käckt i armvecket. Blåa slasiga träningsbyxor utan resår vid foten. Avslutningsvis ett par svarta boots med klack och en liter mjölk i högsta hugg. Klockren kombo. Hon var säkert bara avundsjuk.

jag blir galen...

Det tisslas och tasslas och spekuleras överallt... Jag orkar inte höra längre. Alla har olika teorier om allting.. Vill bara gå hem och stänga in mig och vänta tills allt är över. Jag orkar inte tänka mer på det. Det kommer bli skit oavsett vilket. Vill inte längre vara någon bricka i någon annans spel. Ge mig tillbaka kontrollen över mitt liv!! Jag blir snart galen av att inte veta...

mardrömmar...

När man inte trodde det kunde bli värre så överaskar livet en med att det kunde det visst bli... Kan någon väcka mig ur denna mardröm?!