so this is the end...

...trying to pick up the pieces of my broken heart...

hur länge kan man undvika det oundvikliga...

Jag vandrar omkring i limbo. Stundvis känns det helt som vanligt, det vill säga alldeles fantastiskt. Jag intalar mig att vi visst har en framtid och att det kommer att bli bra på ett eller annat sätt. Nästa sekund inser jag att jag inte kan leva som han vill och att våra drömmar faktiskt är helt oförenliga. Men hur gör man slut på något som känns så underbart bra? Hur väljer man något man vet att man hatar framför något som är härligt, även om man vet att det inte kommer att gå...? Det är inte rättvist att behöva fatta ett sånt beslut... Det gör fysiskt ont i bröstet och jag kan knappt andas..