Min jakt efter en löprunda där man inte springer genom några parker och mörka gränder fortskrider. Det känns så himla trist att man ska behöva tänka på vart man rör sig och behöva vara rädd. Det är inte så jag vill leva mitt liv. Men.. better safe than sorry.
Idag tog sökandet mig till mitt tidigare hood. Jag passerade nationen jag var med i som student, mattehuset där jag suttit otaliga timmar med blod, svett och tårar samt delphi där jag bodde mina första år som teknologstudent. Konstig känsla det där. Det är snart fem år sen jag tog examen. Det känns som en evighet sen, samtidigt som jag inte riktigt kan greppa att det är så många år som gått. Vart tar all tid vägen egentligen?
Det känns på nåt sätt som att ingenting hänt sen dess. Som att livet har stått stilla och att jag är precis densamma. Sen börjar jag tänka efter lite.. och inser hur otroligt mycket som egentligen hänt. Att nästan inget av det som är min vardag idag, var min vardag då. Så många människor som kommit och gått i mitt liv. Ett antal olika boenden, om än med samma möbler. Hur jag inte alls är den jag en gång var.. på gott och ont kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar