Ännu en natt den normalt sett inte alltför outhärdliga hostan förvandlas till nån monstruös avgrundshosta som river sönder hela innanmätet. Bihålorna, som dagtid känns under kontroll, kloggas igen till oigenkänlighet. Detta åtföljs av timmar av snurrande tills lakanet ligger som en tjock tråd i mitten av sängen och av massa studerande av takets alla små fläckar.
Lägg därtill att jag har gått från att träna 4-5 gånger i veckan, till att inte ha rört en fena på två veckor. Samt att jag hostat sönder mina stämband på så sätt att jag låter hyfsat normal när jag pratar, men så att det skär i öronen och hjärtat om jag försöker sjunga. Jag vill verkligen kunna vara med på lördag!! Please... gör mig frisk fort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar