Så var det stora luciatåget över för den här gång. Har hitintills klarat av 5 småtåg och ett stort. I morgon blir det le grande finale med två julföreställningar med Tommy Juth, Lasse Berghagen och Marianne Mörck. Läs mer här.
Luciatåget i St. Johannes idag gick väldigt bra. Ingen råkade tutta eld på någon annans hår. Lucian var vacker och verkade inte få alltför mycket stearin i ögonen (även om hon nog kommer få pilla bort klumpar ur håret hela julhelgen). Till killarnas stora glädje slapp de även i år dumstrutarna på huvudet och det klingade faktiskt riktigt fint om hela kören där i kyrkan. Som vanligt var det fullkomligt igenproppat med folk på varenda bänkrad såväl som på de extra utsatta stolarna, och i kyrkans dörröppning stod en stor klunga med folk som inte ens fick komma in utan hindrades av uppsatta band. Man vet att man börjar bli kändis när det behövs "kravallstaket" för att hindra massorna från att löpa amok.
En sak jag dock inte förstår mig på är alla dessa föräldrar som inte har vett nog att antingen gå ut när ungen börjar skrika eller helt enkelt se till att stanna hemma från första början. På allra första raden satt en familj med två barn på typ 4-5 månader respektive 2 år. Hela föreställningen höll tvååringen på att prata, klappa händerna (vid helt fel tillfälle) och yttra allmänna glädjetjut. Mot slutet, under tiden prästen pratade och under våra mest stillsamma sånger, började den lilla pipa och gnälla. Men föräldrarna gör ingenting mer än att försöka trycka in nappen igen. Jag tycker att det är så gruvligt respektlöst mot oss som har lagt ner mycket tid på att öva och framföra vår konsert, samt mot alla andra som kommit för att få njuta av en stunds stillhet i adventstid. Ta ut ungen om den börjar pipa!! Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar