liten och ack så rädd...

Det börjar göra ont i bröstet igen.. Sådär så det blir svårt att andas... Den totala kollaps jag med nöd och näppe lyckades undvika i våras börjar sakta men säkert krypa sig närmre igen.. Förväntningarna på mig på jobbet är så stora, men det jag känner att jag klarar av är så litet.. Vill bara ställa mig upp och skrika NEEEEEJ och springa hem och gömma mig istället. Så kluven av att vilja så mycket, men känna att jag kan så lite..