mörker...

Märkligt hur snabbt de ljusa förhoppningarna inför sommaren kan grusas.. Hur all glädje verkar sippra bort mellan fingrarna och bara bilda en blöt pöl av sörja på marken.. Kvar i nån konstig gråzon, utan visshet eller förståelse. Varenda förbannade gång. Hur kan jag vara så dum så jag gång på gång försöker igen? Jag är så trött på livets bergochdalbana. Kan jag inte bara få veta? Don’t leave me hanging!