valdigt engagerad...

Konstigt.. jag som aldrig brukar vara speciellt engagerad i valet överhuvudtaget sitter nu och konstant F5:ar för att få se valresultatet. Är lite förundrad över att inget distrikt i hela Skåne har rapporterat in sitt resultat..

ge mig en spark i baken...

Jag behöver en spark i baken. En rejäl omgång motivation och mod att förändra det jag så länge velat förändra. Ändå sitter jag bara och surar och är rädd för att försöka och bryta mig loss. Rädd för att misslyckas och bli bekräftat dålig. Men det är dags nu. Det är verkligen dags. Jag behöver en dos självförtroende med en nypa självkänsla och en rejäl spark i baken.

dagens nyheter...

Jag har de senaste dagarna lite mer frekvent läst sydsvenskan på nätet. Jag inser vilken otrolig skillnad det är på nyheterna i Malmö kontra Lund.

Några favoriter från Malmö:
Skottlossning mot gatukök i Malmö
"Tänk om skotten hade gått igenom båda rutorna"
Rånades med pistol och kniv
Man knivhuggen i huvudet

Jämfört med några favoriter från Lund:
Bostadschef: För många utländska studenter
Pensionärer gör flest besök
Leddes tavla har fått ett nytt hem
Nattliga fiskare togs i Rögle

Vill jag verkligen flytta till Malmö?!?

facebookdrogen...

Det finns många människor på facebook. Människor jag inte känner, som jag aldrig ens har mött, men som kanske har någon ytlig kontakt med någon bekant till mig, och som av någon anledning råkar dyka upp i min news feed. Jag förstår inte hur jag gång efter annan kan fastna för att titta på hundratals bilder på människor jag inte känner.. Att till slut veta allt om vilka de umgås med och hur de tillbringade sin semester. Deras alkoholvanor och fritidsintressen. Vem de är "It's complicated with" och vilka som är deras syskon.

Snälla facebook!! Släpp taget!!! Börjar snart bli dags för avvänjningsklinik... Förslag till en dokusåpa kanske? =)

börjar åldern ta ut sin rätt...?

Jag var på systemet idag. Jag fick inte visa leg idag... heller.. Om jag inte minns fel är det tredje gången på rad som jag inte behöver visa leg, och genast ställer jag mig själv frågan: börjar åldern ta ut sin rätt? Börjar rynkorna runt ögonen bli så påtagliga att man inte längre ens i sin vildaste fantasi kan tro att jag är under 25?

Jag har börjat fundera på en strategi för att komma runt detta problem. Nästa gång jag går på systemet får det bli pippilottor, snickarbyxor, tal med ljus och mycket späd röst, ingen ögonkontakt med kassören utan en nervös flackande blick, samt definitivt inga viner över femtilappen. Jag ska lyckas ännu en gång!!!

drömmen om sol och salta bad...

Det är helt omöjligt att jobba idag. Vi är fem personer kvar inne på kontoret, och det är fler än jag som sitter och gäspar hela tiden och bara längtar ut. Efter en så här ljuvlig helg med timmar på stranden och massa mys finns det inte en endaste liten del av min varelse som vill sitta här inne i mörkret och lyssna på surret från datorn.

Den här helgen kändes verkligen som semester. Jag började än en gång fundera över hur mycket mer man borde ta vara på sin lediga tid. Månaderna i Japan kändes, trots sjukligt långa arbetsdagar och mycket stress, som semester varenda kväll och helg. Vi gjorde ju hela tiden något nytt. Såg någon ny plats. Gick på ett museum. Provade någon ny god mat. Nånting som drog bort tankarna från vardagsliv och arbete. Jag och Jo bestämde att vi i höst ska se till att göra mer semester av våra helger. Ska bli roligt!! Borde kanske skriva ihop en upptäcktsfärdslista? =)

lost in translation...

Jag har sett filmen förut, till och med ett par gånger tror jag, men har aldrig riktigt tyckt om den. Jag har tyckt att den varit långsam och tråkig. Intetsägande och kanske till och med lite konstig. Ikväll såg jag den igen för första gången sen jag kom hem från Tokyo, och ikväll älskade jag den. Alla underbara små detaljer med Japan som jag inte längre tänker på. Alla platser jag känner igen. Taxibilarna med de automagiska dörrarna och spets över nackstöden. Myllret av svarthåriga huvuden under de genomskinliga paraplyerna på väg i valfri riktning över det gigantiska övergångsstället i Shibuya. Alla bugningar och artiga gester. En galen utekväll på nåt karaokeställe. Den fantastiska maten.

Jag kände en stark längtan tillbaka när jag såg filmen. Hoppas att jag nån gång får möjligheten att åka tillbaka, även om det nog aldrig kommer kunna mäta sig med de två månader jag bodde där.

tvättstugemagi...

Det pratas ju så mycket om att strumpor alltid försvinner i tvätten. För en del personer tydligen så illa att de till och med misstänker att tvättmaskinen äter upp och livnär sig på strumpor. Detta har jag aldrig förstått. Jag har aldrig (och jag menar verkligen aldrig) blivit av med en strumpa i tvätten. Det fåtal tillfällen jag till min stora förvåning trott att jag blivit det har jag sedan hittat strumpan bakom tvättkorgen eller bakom hälarna på mig då jag tappat den på golvet. Idag anser jag därför att det inträffat ett mirakel i tvättstugan. När jag skulle hänga upp min tvätt hittade jag inte mindre än två extra strumpor!! Två strumpor jag aldrig har sett förut och som med största sannolikhet tillhör en man. Kanske har jag funnit förklaringen på varför alla blir av med strumpor i tvättstugan? Jag kan ju bara tacka min lyckliga stjärna att de hamnade med den mörka tvätten och inte med den ljusa.. =)

grått nytt hår!!!

Julen är över.. Ett nytt år har börjat. 2009's sista skälvande timmar tillbringades hemma hos mig efter tre dagars intensivt städande. Om de bara visste... =) Jag hade verkligen en jättetrevlig kväll, och jag blir så glad inombords, trots mitt annars så dystra och buttra jag, att jag har så otroligt fina vänner!!

Jag är inte den som brukar avge några klassiska nyårslöften, de är ju ändå av tradition till för att brytas, så reflekterar jag ändå väldigt mycket över livet och året som gått. Och ja.. jag måste väl erkänna att det blivit en liten lista inför 2010 med saker jag ska ta tag i.. (hmm... det kanske trots allt är det som klassas som nyårslöften... doh..).. Men jag tänker välja att se denna lista som livsmål inför 2010!!

Jag har alltid fascinerats av människor som har mål och faktiskt skriver ner dem. Som kanske till och med funderar på en väg för att uppnå sina mål, kanske även ett antal delmål. Eftersom jag aldrig vet vad jag vill i livet, i alla fall inte vad gäller större saker än att tappa ett par-tio kilo och vad jag ska äta till lunch, hade det kanske inte varit en alltför dum idé att sätta sig och verkligen fundera på det en stund. Dock har jag bestämt att den 1/1 aldrig inkluderas i någon form av större plan- och målfunderingar. Med tanke på den odör som just nu sprider sig i min lägenhet tror jag att ett första litet uppvärmningsmål får vara att bära ut soporna med hummerskalen från igår... Ett delmål för detta får vara att ta en dusch så att jag vågar visa mig utanför dörren.

Fast ja, min vana trogen efter ett rejält partaj kröp jag ju i säng utan att tvätta bort allt smink. Då vaknar man fin och fräsch och nysminkad!! Eller vad säger ni? Syns ju knappt någon skillnad på före och efter. Kanske säkrast att duscha innan grannarna ser mig trots allt... =)

vart tog tiden vägen?

Det här med tid upphör aldrig att förvåna mig. Hur tiden kan gå snabbt och långsamt på samma gång. Som de 5 långa svåra år som förlupit på nolltid sen min examen .. Eller som nu, hur det som kändes som en evighetslång helg eftersom jag fick en dag extra nu känns som att den aldrig inträffat när man suttit och knapprat på tangentbordet igen i några timmar.

Ytterligare en rolig iakttagelse jag gjort är hur olika lång tid det kan ta att ta sig från en punkt till en annan beroende på hur lång tid man har på sig. Detta inträffar oftast när man ska hinna med någon form av kollektivt fordon, typ en buss eller tåg. Ska man flyga är man ju oftast lite mer förberedd med de kopiöst långa 2 timmarna innan flighten man ska befinna sig på plats (detta kan för övrigt infinna sig under första punkten i första stycket. Tiden går ju oftast rätt fort ändå.. så länge inte flyget är timmar försenat så klart för då står tiden still.).

Säg att en sträcka tar 5 minuter att gå. Om jag kommer iväg 10 minuter innan bussen ska gå och alltså i lugn takt kan promenera till bussen så kan man ge sig katten på att det bara tog 3 minuter att komma fram. Om jag å andra sidan (vilket är det vanligast förekommande) är sent ute och kommer iväg endast de där 5 minuterna innan bussen ska gå och alltså får gå riktigt fort och med största sannolikhet också springa på mina höga smala klackar, så kan man hoppa upp och sätta sig på att det tar minst 7 minuter att komma fram och att rumpan på bussen försvinner bakom kröken lagom till min andfådda ankomst. Varför är det så?! Murphys lag?